27 September 2011

Höstdag i Lund

Okej då. Jag lyckades inte hålla mig. Jag gick på en långpromenad med kameran



Att ha en häst-och fårhage precis utanför fönstret är inte det bästa med där jag bor, nej, det bästa är hur fruktansvärt oskygga hästarna är, de kommer springande mot en (jag försöker låtsas som om det inte har något att göra med att jag har för vana att bära rågbröd i fickan så fort jag ska till en hästhage) och buffar med mulen på ens mage. I samma hästhage finns en ganska så stor damm där änderna och knölsvanarna håller till. Jag fick för mig att klättra över stängslet (man får göra det) och mata några av fåglarna, och glömde helt bort det där med aggressiviteten de flesta Knölsvansmammor besitter när de har ett gäng med ungar omkring sig. Mamman gick raskt (så raskt en Knölsvansmamma på tolv kilo nu kan röra sig) mot mig och bröstade upp sig så mycket hon kunde samtidigt som hon väste högt. Själv pep jag över stängslet och lämnade rågbrödet bakom mig, vilket svanmammans obrydda ungar glupskt satte i sig.

26 September 2011

mitt 666:e inlägg ska få handla om att jag har blivit med systemfilmkamera och att jag har stora planer som har med just den manicken att göra. Men de planerna ska få komma till verket så fort jag blivit klar med min första tenta. Aaahh. Det här gudsförgätna inlägget ska också få handla lite om att det känns en smula fel att besöka en lägenhet som är alldeles för skruttig för sitt pris och när dessutom handtaget på toaletten faller av för att någon av de andra gästerna som kollar in lägenheten bara råkar nudda till toalettdörrhandtaget med armen, och att ett annat par av gästerna skrattar högt när de kommer in i den skruttiga lägenheter och bara brister av skratt för att köket består av en kokplatta och mikrovågsugn och man själv försöker också inse hur dåligt det är men samtidigt blir nästan förälskad i sprickorna som rör sig från den gulnade golvlisten till taket, de bubbliga, fuktskadade tapeterna och de mörka fläckarna i taket, och bara önskar inget annat än att man hade något eget, om än en skruttig lägenhet utan kök. Och man låtsas som om man ändå kunde få något bättre



och visste du att: Domkyrkan i Lund har precis 666 stycken psalmböcker. Inga konstigheter

23 September 2011


49 stycken leverfläckar
fyrtionio
föttinie

20 September 2011

rör om med handen i inkastet/ när jag inte (an)tecknar

Photobucket Photobucket Photobucket

Nejmen hej, såg inte att det var nån här. Här ligger jag och duger i min vita krage och bara ser ut såhär jämt när jag är ensam. absolut. Photobucket Photobucket

12 September 2011

07 September 2011


Jag har fått lite förfrågningar om att trycka mina motiv på tygkassar och sälja, är det någon som skulle vara intresserad av det?

01 September 2011

Smyg in under kappan på mig, första September

PhotobucketPhotobucketPhotobucket Photobucket Och så blir gräset svalare under foten.

Utkast; 5:e juli
 Jag såg kylan gömma sig utanför  fönsterkarmen vid vårdcentralen, vilken jag frigjort från spindelvävar och diverse hoptorkade insekter. "Kras". Det låter "kras" när min plasttofflor råkar krossa en av de fjärilar vars öde mötts av en fönsterruta och en gatulykta. Jag såg en gråsugga kämpa sig från ett hål i väggen till okänd destination, plockade upp den  med hjälp av min svabb, och lade den hänsynslöst bland flirtkulorna vid roten av en plastväxt. Där var det i alla fall grönt, tänkte jag, som inte tordes plocka upp den med nyporna och placera den ute i den riktiga grönskan. Oerhört traumatiserande var det när jag dagen efter hittade den igen, gråsuggan, ännu krypandes och krälandes bland de bruna flirtkulorna (vilka jag tror ska föreställa jord) Jag råkade vattna en plastväxt häromdagen.

Sedan flöt de tidiga morgnarna bort från mitt medvetande, och vi sov för två, så länge som vi sov. Hade man fäst något i änden av en tråd och dragit den genom min kropp så hade man inte nappat någonting, men nu har jag lärt mig att jag bor i Råkornas stad, för de är de verkliga härskarna av den här staden. I och ovanför deras kolonier av löv och kvistar, högt upp i trädkronorna, håller de ständigt vakande ögon och fjädrar över mig när jag försöker orientera mig fram via cykel. Det är om kvällarna jag känner att min sittmuskulatur fungerar som den ska. Prima.