A cheery wave from stranded youngsters

Karins Konstgrepp

2012-02-13T15:25:00.000-08:00

Håll i er nu för nu tänker jag nämligen göra reklam. Eller, jag tänkte ge er ett tips på en av de få bloggarna jag läser och som jag verkligen, verkligen aldrig tröttnar på. Karin Janssons: Karins Konstgrepp
Klickar ni på länken ovan så hamnar ni också på en av hennes utlottningar/tävlingar, och läser ni inlägget så kommer ni också snart att förstå varför jag valde att göra reklam för hennes blogg just idag. Jo, det är ju ett av kriterierna för att man ska få vara med och tävla om ett av hennes konstverk. Jag är inte den som vanligen hoppar på olika bloggtävlingar sådär, men så fort hon har en utlottning av något slag så försöker jag, i alla fall. Det har ju inte gått särskilt bra än så länge men prova ska man ju i alla fall. Dessutom har jag inget emot att göra reklam för hennes blogg eftersom jag gillar den så förbaskat mycket! Hurra!

Kylskåpspoeter

2012-02-12T04:07:00.000-08:00

Igår var det överraskningsfest för min kära syster. Jag och karl'n anlände till lägenheten ett par timmar tidigare för att hjälpa till med förberedelserna, men som regel alla gånger då jag kommer hem till någon som smyckar sina kylskåp med poesi, så var jag naturligtvis tvungen att avsäga mig från all sorts förberedelser, och istället pynta deras kylskåp med all typ av poesi. Då föll det sig liksom naturligt att när Johan några timmar senare senare den kvällen anlände till nästet (och efter att min syster fått en oväntad entré av ett tjugotal ungdomar som sjunger ja må hon leva, och kanske också efter ett par öl i sig) också anslöt sig till kylskåpspoeterna (som från början bestod av först mig, och sedan också karl'n)
såhär blev resultatet efter en kväll med kylskåpspoeternas sällskap.

bör tilläggas att det inte finns några grammatiska regler när det kommer till kylskåpspoesi

2012-02-10T12:02:00.000-08:00

Idag fick jag ju världens roligaste paket från Usa, eller, från Remi (här har ni hennes blogg, och här har ni hennes webshop!) som printade en utav mina teckningar på några linnen, och bestämde sig för att skicka tre provpar till mig, tjoho!

2012-02-08T16:14:00.001-08:00

det här ska vara en gif. venne om den funkar
jag saknar six feet under-david

2012-01-31T07:41:00.000-08:00

Utmanad

JAE utmanade mig, så här kommer någon form av lista jag har blivit tilldelad, plus en nostalgisk fototripp

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För tio år sedan var jag nio år. Om jag minns tiden rätt så lekte jag tjuv väldigt mycket med Anton och Alexander. En gång bröt vi oss till och med in i en nedlagd lada för vi var bombsäkra på att zombiesarna från Zelda hade tillfångatagit tomten och låst in honom på vindsvåningen inuti ladan, och räddade vi honom så skulle vi få en hel bunt med julklappar. Vi hade också en tjuvgömma i rödvinbärsbuskarna i Alexanders trädgård och där brukade vi lägga servetter och kanske en och annan gaffel som vi lyckats "stjäla" från hans eget hus... Jag ritade väldigt mycket och slängde alltid teckningarna efter jag var klar eftersom det roliga var över, vad var meningen med att spara teckningarna då? Men mamma brukade hitta dem i pappersinsamlingen och sparade dem hon tyckte var finast. Jag spelade tv-spel, bråkade med mina syskon som fortfarande bodde hemma, och klappade på min katt som jag fortfarande gör, när jag är hemma.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sedan jobbade jag som fotograf på JP, arbetade mycket på mitt och Minnas projektarbete och ägnade därför många timmar, för-och eftermiddagar i Tenhult, jag ritade och pysslade ihop tavlor inför vårsalongen och jag ägnade hemskt mycket tid åt att fundera på vad jag ska göra efter gymnasiet.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Oj. Eftersom jag växt upp med ett väldigt skevt förhållande till snacks (vi hade aldrig chips eller snacks hemma förutom popcorn, de är ju nyttigast, och mina föräldrar är lite utav två hälsofreak) Så har jag nu på egen hand fått upptäcka denna ädla värld med chips, ringar, bågar och skruvar. Men jag äter fortfarande ganska sällan snacks. Men jag tycker om jordnötsringar bäst, och jag minns verkligen glasklart precis första gången jag fick kontakt med dessa ringformade skapelser. Åh. Sen gillar jag chilinötter, pistagenötter, cashewnötter och, tja, popcorn. Popcorn känns som det mest okej:a snacket att äta nästan hur mycket man vill av. Och det är ju gött.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
ungefär alla låtar från Kristina från Duvemåla (eftersom mina föräldrar ALLTID spelade den skivan när vi skulle åka långväga med bilen) topp tre låtar jag tycker kan vara lite coolt att kunna utantill som jag kan utantill är: #3. technologic #2. The party #3. public warning Och som de flesta andra som någon gång klarat av sitt högstadieliv med hjälp av popens klichéartade men ändå obligatoriska musik så kan jag ju sorgligt och komiskt nog erkänna att jag kan ungefär alla låtar av Håkan Hellström utantill. Och Bright eyes då, men så är det väl. Sedan har jag lärt mig, på samma sätt som jag lärde mig Kristina från Duvemåla-sångerna utantill, Povel Ramels dängor. Det här är ett familjeproblem, vill jag tillägga. Något jag däremot är tacksam över att mina föräldrar spelade för mig när jag själv inte hade några finodlade musikåsikter är Monica Zetterlund. Äh, jag slutar här. Det blir alldeles för genant.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Måste man svara moraliskt?

6) FEM DÅLIGA VANOR
Jag är *bra* på att skjuta upp saker. Jag går ofta och lägger mig senare än vad som är rekommenderat hälsosamt, jag borstar aldrig håret, när jag gäspar så glömmer jag ofta att hålla handen för munnen och det har jag hört ska anses som oartigt, jag är dålig på att hålla inne rapar.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Rita, sjunga i duschen, hångla, gå barfota och klia mig på ryggen.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Päls, någon annan människas begagnade hår, högklackat, lösnaglar och string.

9) FEM FAVORITSAKER:
uuhhhhmmmm... Min nalle jag fick när jag var ett år, som då var fluffig och mjuk men som nu är nött och väldigt ofluffig, som heter MacGyver (jag gav honom det namnet när jag var så liten att jag uttalade det "Macka-ajver" så det korrekta uttalet är Macka-ajver) mina rådjursklövevantar som min syster stickat till mig i julklapp, min kamera och dator (tråkiga favoritsaker kanske) och förmodligen min gitarr.

i den här världen tar hallonpajen aldrig slut

2012-01-30T16:36:00.001-08:00

*upptäcker, brukar, och missbrukar den ädla konsten med gifanimationer*

liz

2012-01-30T16:15:00.000-08:00

min kropp säger hej tjejer

Göteborg

2012-01-29T13:46:00.000-08:00

Över helgen befann jag mig i Göteborg för att hälsa på lite fint kvinnfolk och titta lite på vad filmfestivalen hade att erbjuda. När jag kom hem till Lisas kollektiv så fann vi att elen knappt fungerade alls. Vissa taklampor lyste lite halvt generat så vi fick ta till oss mysåtgärder som stearinljus, Camullah och hämtpizza.

på lördagsnatten när det vankades film på bergakungen så formade det sig en alldeles galen spiralformad kö till filmfestivalsentrén, och Lisa och jag var då besatta den makt att från högre avstånd kunna blicka ut över mänskohavet och studera det beteende som uppstod hos människorna när det blev så mycket närkontakt på en gång. Titta vad jag hittade idag när jag bläddrade igenom fotografierna på de stackars mänskorna
Så himla fint!

Välkommen hem till mig

2012-01-25T06:43:00.000-08:00

Tänkte visa lite hur jag bor och sådär, gå igenom näsan alla rum, bakgården, trädgården och ateljén, ja ni vet.

Trappan leder upp till ytterdörren till mitt hem, och här utanför har jag en typ av veranda, kan man säga. Ganska så exceptionell för uppesittarkvällar och dylikt. Är det varmt ute kan man ju göra vad man vill härute, på senaste tiden har det inneburit att läsa understanding film theory

Jaha, upp för trappan och in genom dörren, välkomna, vetja! Vi kan ju börja här i tamburen.

Går vi genom dörren till höger från bilden ovan så träder vi in i ett rum jag inte vet exakt vad man ska kalla det, sover gör jag här i soffan, så om man vill så kan man ju säga att det är mitt sovrum. Det här rummet är extra speciellt eftersom saker som försvunnit i tvättmaskinen, dammsugaren och under sängen alltid tillslut har dykt upp här, och på något sätt verkat hitta sin rättmätiga plats. Man kan ju säga att det fungerar likadant med mig, eftersom jag vid slutet av varje dag brukar hamna i sängen.

fortsätter man förbi min sängsoffa så hamnar man tillslut i mitt cirkus till kök. Jag har hemskt dåligt humör på morgonen så därför fick jag göra miljön jag äter frukost i lite mer lättsam, för att göra det lite enklare för mig om morgnarna, liksom

Ja, diskhon krävde en bild för sig själv, det gjorde den faktiskt.

i köket finns det även en lite genant dörr som leder in till badrummet:

Nu tycker jag vi tar och promenerar uppför trappan till andra våningen!

trappan är ganska så lång, vi får promenera lite till.

När vi vandrat upp för trappan så hamnar vi i det rummet som nog mest liknar ett vardagsrum

Och vänder man sig om i samma rum så kan man hitta den här hörnan. Han på gungan är inneboende. Han kom hit en vacker dag och frågade om han kunde bo här i utbyte mot att han kunde göra mig en tjänst och hänga upp en gunga i taket där i hörnet och självklart sa jag direkt ja.

Jag tycker vi fortsätter in i ett annat rum, vi ska nu hoppa in i ateljén, vilken jag delar med papegojorna och den här karlen.

En annan vägg från härinne. Det är papegojornas del, tror det är något typ av sminkbord, är inte helt säker vad de pysslar med.

Har också en balkong här på andra våningen

Om man fortsätter att gå omkring på den så upptäcker man efter ett tag att man inte längre befinner sig på en balkong, utan i en trädgård

Och så plötsligt har vi hamnat på bakgården. Nåväl, det var ändå det jag ville visa från hur jag bor.

tack för titten! Det är i alla fall så här jag antagligen skulle bo om jag fick välja. Exakt precis alla bilder är härifrån, en av mina favoriter i kategorien eskapistiska hemsidor. Drömma får man, och just nu gör jag det till den här spellistan jag knypplade ihop för ett par dar' sen.

hörde att first aid kit skulle spela på mejeriet

2012-01-23T10:14:00.001-08:00

Hörde att ett visst band bakom en viss nysläppt och rysligt bra skiva skulle spela på mejeriet i Lund.

från Lund till Habo och tillbaks igen

2012-01-22T08:47:00.001-08:00

Så kommer den klassiska bunten med fotografier från hemvändarhelgen, den här gången fick vi trängas lite extra i Habo.

¨
Ungefär nästan exakt varje dag spelade vi minst ett parti Carcassone, för vissa gick det bättre och för andra gick det sådär.

Sen var det plötsligt nyår och jag var väl lite väl naiv och tog med mig kameran, sådär fruktansvärt många bilder blev det ju inte ändå. Mer dans och trams än fotografering kan man ju säga.

såhär

2012-01-19T13:07:00.000-08:00

Plötsligt tittar man ut ur fönstret och möts av det här: (petitesser som okej vitbalans tycker jag vi kan strunta i och bara njuta av snön ett tag)

Då tog jag på mig ett par sånahära fina vantar, vilka min fantastiskt duktiga syster har stickat till mig i julklapp, och gick ut!

och när jag kom in drabbades kameralinsen av det här:

2012-01-19T10:02:00.000-08:00

På januarifrusna gator halkar jag med cykeln i svängarna men lyckas stapplande komma i balans utan att skrapa knäna. Susar från mitt hus till universitet ungefär varannan dag och börjar motvilligt inse att hela cykelstaden har förvandlats till en halkbana. Ignorerar faktumet. Vad jag skulle behöva är en särskild gammal skruttig katt vid fotändan av sängen, eller min handrygg mot en hästkind och jag undrar vad De gör hemma nu; antagligen gläds de fortfarande över det nya badkaret och den flyttbara köksön på hjul, jag undrar om de också behöver anstränga sig för att försöka få tillvaron att verka mer romantisk och sagolik än vad den nog egentligen ter sig att vara, kanske har jag blivit för bekväm, kanske vill jag mest av allt ha en omruskning. Tänk om man kunde beställa sådana, ett helkvällspaket - kroppsbehandling, en ordentlig omruskning som skakar kanalerna på plats igen, för jag har fastnat i något slags mönster i grått, och jag bär inte upp den färgen särskilt bra vill jag tro.

2012-01-19T09:18:00.000-08:00

två väggar i Lund

2012-01-18T10:36:00.000-08:00

såhär ser två väggar av mitt rum ut. Sett från olika platser inuti rummet.sådär ser till exempel mitt rum ut om man ligger och tittar från sängen. Lite tomt på pynt, jag har inte vågat fixa i ordning det för mycket eftersom jag bor inneboende, men! jag försökte pimpa det med en ljusslinga med röda blommor, en hop med pappersduvor som skär sig lite halvt mot den hudfärgade tapeten, och en klänning jag oftare ser hängandes på en galge än på mig.
och narcissisten inom mig hängde några teckningar jag själv gjort på väggen. Men pa andra sidan fönstret hänger en himla fin julklapp jag fått av min fantastiska Minna. Det är en affisch ritad av Tove Jansson och jag har försökt klura med både Minna och min syster, de två bästa muminexperterna jag vet, över vilken bok den kan komma från. Jag börjar fundera på om det kan vara småtrollen och den stora översvämningen? Och bredvid den hänger en pärlplattemumin jag fick av min systers pojkvän, han är himla bra på det där med pärplattor, i deras kök hänger en hel bunt med massa olika pärplattemotiv!

2012-01-18T07:44:00.000-08:00

Jag är tillbaks i studentstaden och tillbaks till familjen jag bor hos, de är trevliga och frågar alltid om de ska koka en extra kopp kaffe och fastän jag ännu inte lärt mig att dricka kaffe än så svarade jag en gång ja tack för att se om jag blivit en smula mer vuxen. Om kaffedrickande nu avgör om man är vuxen eller inte så hade jag tydligen inte växt ett dugg, och tanken på att fenomenet med kaffedrickandet egentligen skulle vara en konspiration håller jag naivt fast vid när jag sitter där med min te-eller kalla oboykopp som det barn jag är. De jag bor hos är fantastiska och spelar hög musik från 80-talet om kvällarna och det trivs jag väldigt bra med, jag önskar bara jag kunde somna tidigare än dom för jag har alltid gillat det här med att någon är uppe och pysslar i köket eller vardagsrummet medan jag själv ligger i sängen och ska somna. Men numera är min dygnsrytm lite intakt, inatt sov jag till exempel tolv och en halv timme, och jag förstår inte för mitt liv hur det kunde ha gått till, men plötsligt vaknade jag bara och fick en smärre shock av att titta på klockan. Jag börjar tro att mitt undermedvetna som får vara med om alla möjliga saker som händer i mina drömmar vill ta över, och alltid få förbli i drömläget. Men detta har blivit mer av en ovana de dagar jag är ledig, så eftersom jag ofta somnar sist har Stephen Fry fått vara den som håller sig uppe och läser godnattsagor till mig, det fungerar ganska så bra att somna till uttal av olika besvärjelser från trollkarl och häx-världen har jag märkt. Hemma pysslar mamma och pappa med oöppnade flyttkartonger och glädjs över den flyttbara köksön och badkaret, och i det huset firade vi alla jul med att sova alldeles bredvid varandra på golven. I barndomshemmet har Märta Mås-mattorna ersatts av svarta håriga i syntet, hon som bor där är väldigt intresserad av inredning, har hon sagt, och självklart är jag glad för deras skull. Det ska man ju vara. I närheten av huset hade vi en trädkoja när vi var små, och när vi promenerade förbi där för sista gången i somras så noterade jag att kojan hade blivit renoverad och utbyggd i form av nya pinnar, kvistar och träskivor som golv och väggar. På så vis kunde jag tillslut försäkra mig om att ägarna till det nya huset, de var rättmätiga sådana.

en minut från nyår

2012-01-18T06:34:00.000-08:00

Ett litet videoklipp från tolvslaget som jag tänkt dela med mig av. Jesper hade med sig en rislampa som fick sväva iväg vid prick.

huset

2012-01-09T09:32:00.000-08:00

Nu tänkte jag göra något så brutalt som att sno en hel bunt riktigt snygga bilder av min vän funkis.Anledningen är den att hon och jag var på utflykt inuti ett ödehus som ligger i min hemby, och medan min kamera låg hemma och alldeles utsugen på batterier så agerade hon fotograf under vistelsen (och en jäkligt duktig sådan). Huset är en gammal villa som stått tom sedan ganska länge, exakt hur länge vet jag inte, men många gånger har jag promenerat förbi det och varje gång har jag velat våga mig in dit för att se om det finns någon chans att uppleva det hela från insidan, och för bara några dagar sedan berättade min kära mor för mig att de snart skulle riva det stackars vardagskråkslottet till hus för att istället bygga flerfamiljshus där. Inte särskilt romantiskt. Men när då min vän kom och besökte mig så bestämde vi oss för att nu var det dags att kliva in. Vi hade tur, och hittade en dörr som gick upp bara man tog i lite, och när vi väl var inne så ägnade vi ungefär hela vistelsen åt att "ååh:a" och "aah:a", så vackert som huset var, om man bortsåg från mögelfläckar och igenrasade tak och annat dylikt.
Det finns en del rum som inte fastnade på bild, rum man inte riktigt vågade sig in på grund av rasrsitk, rum med inbyggda bänkar i väggarna och vackert svarvade trappräcken som följde en majestätiskt trappa upp till en andra våning som såg ut att vara identisk det första planet, med gasspisar och gamla element bredvid. Den trappan på bilden hörde till köksingången, den ingången vi lyckades lura oss in genom, och den trappan vågade vi oss mycket försiktigt upp för.

morsan

2012-01-09T08:23:00.000-08:00

Jag gör som min goda vän Julia och passar på att tillägna ett inlägg åt Edvin som gör ett alldeles eget (och alldeles, alldeles underbart, får jag lov att tillägga) fanzine. För någon vecka sen så damp det tredje numret av Morsan & Mötley crüe ner i brevlådan till huset på Smörblomsgatan där jag under julhelgen tillbringade större delen av den så kallade ledigheten med att sno julgodis från skafferiet och spela Carcassonne med de ödmjuka själar om beslutat sig för att offra sin dyrbara tid till något så enkelt som min lycka.

Hur som helst, så var det här numret av Morsan helt fantastiskt bra, och jag hade den oerhörda äran att få bidra med illustrationer till även det här numret. Och det är dessutom tillgängligt för precis alla de som vill ha, det är bara att ta och skicka iväg ett litet mejl till Edvins mejl och hur man gör det får ni reda på om ni "klickar er vidare" (<--hippt uttryck och så vidare) till hans blogg!

ikonbilder

2012-01-09T04:35:00.000-08:00

Istället för ord; teckningar

I fredags hade min vän Jesper anordnat ett event han kallade för "Artsy Fartsy Bonanza Party". Och det gick mer eller mindre ut på att de som ville som var inbjudna kunde få visa upp sina konstnärliga alster hemma hos honom. Så över en kväll var min kära väns lägenhet både en festlokal, konsthall och musikscen på samma gång. Det var ett hemskt bra initiativ från hans sida och jag tänkte väl att en teckning eller tre från mig till hans väggar inte kunde skada. Här ovan är i alla fall de teckningar ni kunde ha fått se om ni också hade varit där! (okej, fandå, jag har alltså börjat tala i ni-form här i bloggen, jag kan inte bestämma mig för om jag ska tycka att det är en artig gest, eller om jag bara drabbats av hybris)

2012-01-01T04:14:00.001-08:00

och när vi ändå är inne på ämnet så hittar man den här bilden på postsecret

2011-12-31T04:07:00.003-08:00

Inatt drömde jag att jag var ute och festade med Alec Baldwin. Det var nog den roligaste utekvällen jag haft. Och sen blev jag kär. I Alec Baldwin

konsten att leka

2011-12-23T13:53:00.000-08:00

Jag tog min vän Simon under armen och begav oss till en strand. Han skulle hjälpa mig att berätta en liten saga, ungefär.

"Säg att du slagits med en grizzlybjörn, eller nåt"

2011-12-22T15:40:00.000-08:00

Jag känner en Carl som ägnar sig åt kampsport, och sånadära saker. Och ibland går det lite vildare till än vad man hoppats på. Sympati, ömma ord och omhändertagande sökte han. Spott och spe fick han;

- kolla här, sa han
- låt mig hämta kameran, sa jag.

Nya duschdraperier och något att knappt ha på bena

2011-12-14T08:59:00.001-08:00

Idag har jag haft en slapsticksmorgon eftersom jag;
inte vaknat när jag skulle ha vaknat
bitit mig i kinden så att det börjat blöda och jag nästan börjat gråta
bitit mig i tungan så att det började blöda och jag började alldeles bombsäkert gråta
sprayat mig i ögat med hårspray
snubblat
missat bussen
nästan tappat kjolen i ett försök att springa ikapp bussen
skaffat mig strumpebandshållare till mina alldeles för korta och sladdriga ståuppare (fniss) och strax insett att jag nog aldrig kommer kunna använda strumpebandshållare i verkliga livet mer än på fotografi
ja, och sen har jag ritat tillsammans med Gustav också

sjöjungfrufoster förlöst i badkar, hår i blixt, gäddan och jag

2011-12-08T16:08:00.000-08:00

Ivägburen till det traumatiserande ljudet av klackskor mot linoleum

Vad som händer

2011-12-07T11:22:00.001-08:00

MMin batterisladd till datorn har plötsligt gått sönder, så jag är hemskt begränsad vadgäller internet. Det har lett till att jag istället för att sitta och slösurfa har; suttit och ritat mycket och länge och tillbringat den dyrbara internettid jag har till de senaste Kobra-och julkalenderavsnitten, dansat omkring i rummet till musik, ägnat mycket tid åt att komma på långa, exceptionella (och en smula ekivoka)julklappsrim, utvecklat pedanteri samt en ohälsosam relation till glögg. Tror jag ska vänta ett tag med att lämna in sladden, min nya tillvaro funkar liksom helt okej

you're a bag of warm fluid, you're the corpse in the class / Osmidig ritar

2011-12-03T16:11:00.001-08:00

Jag kanske borde skaffa mig en såndär raffig scanner som ska vara så bra.

Jag tror förresten att man kan klicka på bilderna för att titta på dem i större format, men det är väl sådant man klickar sig på egen hand för att förstå nu för tiden

Jag har nya färger som jag inte riktigt ännu lärt mig att bemästra. de flyter utanför kanter och dylikt men det går väl an ändå

Chin up cheer up/ my love's another kind

2011-11-24T16:11:00.001-08:00

Det ekar tomt, det knakar, gnisslar, knäcker, klyvs och det fransar. Det är håret, kylskåpet, kjolen och ryggen.

suck

2011-11-24T15:37:00.001-08:00

rummel

2011-11-20T16:24:00.001-08:00

Den nytryckta dagstidningens svärta kysser mina fingertoppar och bildar kryptiska meddelanden på min axel när jag rör vid den. Inte längre kan jag urskilja ljudet av fågelkranier som krossas mot glasrutor, och det betraktar jag som en insats. Men när hennes tunga andning hörs genom elektromagnetiska vågor, satelliter och basstationer för att sedan omslutas i mitt svalg så sjunker ansiktet mellan insidorna av båda händerna och jag vaknar med veck i ansiktet och på vaderna efter att i drömmarna ha snärjt in mig i något jag aldrig kunnat ana bara var mina egna skrynkliga lakan. Han sitter framför mig i bussen och bär en urtvättad gammal t-shirt, precis så urtvättad att man kan ana ryggkotorna bölja under det tunna, nästan genomskinliga tyget och jag är beredd för varje kullerstenskant som bussdäcken träffar, att påsarna under hans ögon och de röda vitorna ska splittra glasrutorna och då stryker allt med. Vi kommer att bli tappade på det sista vi har kvar för att fylla ut några arma plastdunkar i garageförrådet. Sy igen köttet i plyschen och fäst träknappar vid irisarna.

brefv

2011-11-17T08:27:00.001-08:00

Inom loppet av en (!) vecka har jag fått tre(!!) fina brev från tre hemskt fina människor. Ett från en Morsa, och ett från en rumänsk granne och ett från en karl. Det här kan absolut vara det bästa som finns. Brevkompisar for the win, säger jag bara. Samtidigt som jag betraktar och smeker mina fina brev så kommer jag att tänka på Margaretha Krooks inläsning av "Morfar prosten" och så sätter jag genast igång kapitlet: "En brevbärarväska, hurra!". Mycket passande.

Att ha en myndig men behaglig stämma

2011-11-13T18:21:00.001-08:00

I väntan på att tystnaden ska träda in
Trycker tystnad mot öronen,
två kupade händer för huvudet,
ett eko under vattenytan i simbassängen

Feministiskt forum, Malmö 12-13 nov

2011-11-12T13:56:00.001-08:00

Jagtog Carl och Maja under armen och tillsammans åkte vi hit. Kameran användes flitigast i barn-och pysselrummet, det är absolut konstaterat. Men förmiddagen spenderades för vår del i Sofielunds folkets hus. Även om vi må ha varit lite för bakfulla för att äta frukost med Gudrun i den tidiga gryningen, så fick vi hur som helst i alla fall uppleva den fantastiska stämningen bland besökarna, föreläsarna, och arrangörerna. Ett hett tips till er som tror att ni fortfarande hinner, det håller nämligen på imorgon, söndag, också. Till klockan sex på kvällen. Här är länk och sådär.

2011-11-08T08:08:00.000-08:00

vad har det blivit av mig?
En björn.

2011-11-06T16:25:00.000-08:00

Dimman böljar utanför mitt fönster. Oktober har svept sitt sista glas och november fäller långsamt ut sina klor för att ta fäste vid marken där vinterns svala andedräkt får löven, vars ryggrader vi med ett knastrande ljud bryter under däcken på cyklarna, att krulla ihop sig och stelna i tidslöshetens krumbuktade och förvridna ställning. Likt förtorkade insekter och fågelns förlorade fjäder ligger bladen stilla på marken i väntan på nästa sus att segla dem i rätt riktning.

en bror, saknad, inflyttning och hur man knyter en fluga

2011-11-06T11:28:00.000-08:00

2011-11-04T18:09:00.001-07:00

fick en present av min syster:

2011-11-03T10:52:00.000-07:00

Idag satte jag mig ner och ritade lite.då såg det ut såhär

Dimmiga dar

2011-10-31T08:26:00.000-07:00

Det här kan ju bara vara bra

2011-10-28T12:01:00.000-07:00

Vaknar en dag senare, tittar på golvet vid vänstra sidan av sängen och ser en sömndrucken kalufs sticka upp under täcket. Smyger försiktigt upp ur sängen för att hitta min väg till toaletten utan att väcka en viss bror, vill låta min enda bror få sova. Han vaknar, och jag frågar om min nygamla spetströja (brukas på dagen med ett svart linne under för att förhindra provokation ) ser ut som en sådan där fisknätströja som var hipp på nittiotalet. Han svarar nej, smyger ner till köket och lagar gröt åt mig som jag fortfarande är mätt på. Vi säger hejdå och börjar tycka att vår nya tradition, återkommande varannan vecka ( skratt på begär på Mejeriet, gårdagens erbjudande var halva Tankesmedjan från p3) är en riktigt bra en.
Far till universitetet, och sedan tillbaks för att bestämma mig för att inte åka till Småland och hjälpa de mina att reda sitt nya bo, utan förbereder den kommande fredagkvällen för plugg, öl, cashewnötter och mandelkanelgodisar (som förövrigt kan köpas i lösvikt här i Lund!!) och försöker njuta av att för första gången sen jag flyttade hit, ha huset jag bor inneboende i alldeles för mig själv. Jag kan sjunga högt utan att besvära något levande väsen igen.

Och jag smeker mitt, eh, unneri som igår trillade in i brevlådan. Åh, vad jag smeker ömt med handryggen över bokryggarna.

Hej. Såhär står jag för jämnan, inte alls särskilt ansträngd för att se ut som om jag för vana står såhär

2011-10-25T16:27:00.000-07:00

Jag tror jag lägger mig ned ett slag.
Jo, jag drar Lönnlövstäcket över ansiktet och låter kroppen sakta sänkas under höstytan. Det var såhär det skulle upplevas, och jag känner den kalla fukten darra mot ansiktet när vinden besviket suckar över min energitörstande kropp, och jag inhalerar på samma sätt som jag gjorde när han svepte förbi mig i skolkorridoren. Med krökt rygg och knogarna släpandes mot den grusiga marken föreställer jag mig vädret när det är morgon och höst och dimmigt. Trött efter gårdagens yrväder och varje ny dag börjar med att jag sväljer minst tre klunkar vatten ur porslinskoppen vid sängen. Men här trivs jag. Övervakad av Råkorna styr jag min väg från någon annans hem, igelkottskadavret är nu bara en hjälplös hög av taggar som jag försöker att undvika med blicken varje dag jag lämnar hemmet. Men jag vet så väl vart högen är placerad, och anstränger mig så för att först hitta den på håll, så att jag sedan kan titta bort när jag är så nära jag måste vara. Så jag hoppade in i en bil påväg till Västkusten och andades in saltstänk, drack vitt till nordhavsräkor och tramsade med en äppelkindad släkt. Klappade en hund i Ardenner-storlek och tänkte på en person vars frånvaro lyste i vårt sällskap. Och åkte på Söndag förbi en karl på hemvägen för att säga hej, och sen hejdå igen för att fortsätta hem och inta positionen i mitten av sängen som är alldeles för stor för en person. (Fast jag har lärt mig utnyttja alla hörn och kanter, och jag kommer ibland på mig själv att längta efter den sängen för jag drömmer nästan bara bra drömmer där)
Sjunker igenom, sjunker tillbaks och in.

Bokvals

2011-10-25T15:43:00.000-07:00

För ungefär precis exakt ett år sedan fick jag äran att bevittna en höstvals mellan Underlandets allra bästa väsen. Jag hade lyckats få upp dem ur landet U för en svängom i Habos bokskog. Det var Minna med sin egengjorda harmask, och Noa med sin Aliceklänning. Det var höst, då som nu.

Jag längtar efter dig

2011-10-21T02:28:00.000-07:00

Så jag flyr med min höstsjukdom och hemtenta till Tjörn. Bland klipporna och gässen i havet ska jag lägga mig och vänta.

2011-10-20T10:28:00.000-07:00

Nä nu får det räcka. Den här bloggen försöker ju (ja, jag antyder att bloggen är ett väsen och skyller allt dåligt i livet på denna) skapa någon slags overklig verklighet om att allt är göttigt, tar bara med det bästa, det skojigaste och det finaste från vad jag gör. Nu ska jag tala om för er att tar ni en ordentlig titt i min hals så kommer ni få se något så vedervärdigt att ni kastar kaffekoppen i kalufsen. För i min hals bor det ett par djävlar, i folkmun säger man "halsmandlar", men jag väljer att inte försköna uttrycket.

Och det mesta jag söker i det här inlägget är tröst och sympati.

Målen

2011-10-19T15:38:00.000-07:00

Idagfick jag äntligen åka och hälsa på min allra käraste Minna i hennes Målen. Vi lyckades synkronisera våra smålandsbesök och för några timmar kändes det nästan som det alltid gjorde förut, fast samtalsämnena hade förändrats betydligt. Minnashus är nog mitt favorithus tror jag, med böcker som klättrar sig uppför hela väggar (på ovanvåningen finns en till alldeles magnifik bokhylla som täcker en hel vägg) eld som aldrig slocknar i spisen och trävingar som någon har ställt lite ledigt i vardagsrummet. Minna bakade grönsakspaj och jag den klassiska kladdkakan. Men sedan, från att ha kurat ihop oss i varsin fåtölj med varsin filt, värmda av spiselden och pappersljusen så begav vi oss ut i höstmonsunen för att för en sista gång kasta oss i varandras armar.

2011-10-18T16:05:00.000-07:00

Hör svaga smackande ljud och känner andedräkten växa tyngre mot mitt högra öra
viskar "sover du?"
och får inget svar

Höst i Jönköping

2011-10-18T09:55:00.001-07:00

Och än en gång tog tåget mig till Jönköping. Denna gången främst för att hjälpa de mina, mina föräldrar att flytta. Men höstpromenader, fika (i massor), kattklapp och filmtittningar hanns också med. Imorgon ska jag bestämt hinna med en visit till Målen innan hemtentan i tidig film tvingar mig tillbaks till Lund. Fast "tvinga" är ett hemskt starkt ord i det här sammanhanget, jag längtar efter mitt kära Lund ju mer dagarna går.Noteragärna hunden som ligger på golvet och busmyser med kattungen. Ah.

Krax

2011-10-13T08:36:00.000-07:00

Här kan man titta ut genom fönstret och tänka "Hästarna är precis vid stängslet och äter gräs nu" och så travar man ner till djuren och får smeka en hästkind ett bra tag, lyssna på svanungarna som väser och råkorna, skatorna, kajorna och kråkorna som kraxar. Detta familjära, betryggande kraxande som alltid får mig att vända på huvudet. Hemma i vårt gamla hus använde vi inte mattställningen till att piska mattor, utan där hängde vi istället upp alla olika sorters hemmasnickade fågelbord. Precis utanför köksbordet fanns den placerad, och mamma lade alltid en, två eller fyra olika fågelböcker i en låda precis intill fönstret så att vi snart skulle lära oss vilket krax som är vilket, eller vilket kvitter eller vilken fjäderskrud som tillhör till rätt fågel. De mest högtidliga tillfällena, det var om vintrarna när Stjärtmesarna hälsade på för några dar'.
Där jag nu bor inneboende i Lund har jag funnit att de också utför den ritualen.
Det betryggande kraxandet.

en ny vän

2011-10-11T09:26:00.000-07:00

"Born in a barn in the hills of Boronia, Ralph lived a long life and died of pneumonia"

2011-10-08T08:50:00.000-07:00

Det här med att ha fötterna djupt under markytan, och axlarna högt ovanför. Att ta avstånd från den grund man själv tyckts skapa. I väntan på nästa idé. Nästa infall. I väntan på nästa, och nästa och nästa därefter. I väntan och i handling: att alldeles för lätt bli uttråkad och fastna i rutiner.

Hem igen

2011-10-06T11:27:00.001-07:00

Jag provade igen. Fortfarande hemskt ostadig på handen men jag orkade inte packa ner morfars gamla stativ i järn. Nästa gång kanske...

Höstdag i Lund

2011-09-27T11:30:00.000-07:00

Okej då. Jag lyckades inte hålla mig. Jag gick på en långpromenad med kameran

Att ha en häst-och fårhage precis utanför fönstret är inte det bästa med där jag bor, nej, det bästa är hur fruktansvärt oskygga hästarna är, de kommer springande mot en (jag försöker låtsas som om det inte har något att göra med att jag har för vana att bära rågbröd i fickan så fort jag ska till en hästhage) och buffar med mulen på ens mage. I samma hästhage finns en ganska så stor damm där änderna och knölsvanarna håller till. Jag fick för mig att klättra över stängslet (man får göra det) och mata några av fåglarna, och glömde helt bort det där med aggressiviteten de flesta Knölsvansmammor besitter när de har ett gäng med ungar omkring sig. Mamman gick raskt (så raskt en Knölsvansmamma på tolv kilo nu kan röra sig) mot mig och bröstade upp sig så mycket hon kunde samtidigt som hon väste högt. Själv pep jag över stängslet och lämnade rågbrödet bakom mig, vilket svanmammans obrydda ungar glupskt satte i sig.

2011-09-26T13:03:00.001-07:00

mitt 666:e inlägg ska få handla om att jag har blivit med systemfilmkamera och att jag har stora planer som har med just den manicken att göra. Men de planerna ska få komma till verket så fort jag blivit klar med min första tenta. Aaahh. Det här gudsförgätna inlägget ska också få handla lite om att det känns en smula fel att besöka en lägenhet som är alldeles för skruttig för sitt pris och när dessutom handtaget på toaletten faller av för att någon av de andra gästerna som kollar in lägenheten bara råkar nudda till toalettdörrhandtaget med armen, och att ett annat par av gästerna skrattar högt när de kommer in i den skruttiga lägenheter och bara brister av skratt för att köket består av en kokplatta och mikrovågsugn och man själv försöker också inse hur dåligt det är men samtidigt blir nästan förälskad i sprickorna som rör sig från den gulnade golvlisten till taket, de bubbliga, fuktskadade tapeterna och de mörka fläckarna i taket, och bara önskar inget annat än att man hade något eget, om än en skruttig lägenhet utan kök. Och man låtsas som om man ändå kunde få något bättre

och visste du att: Domkyrkan i Lund har precis 666 stycken psalmböcker. Inga konstigheter

2011-09-23T19:41:00.000-07:00

49 stycken leverfläckar
fyrtionio
föttinie

rör om med handen i inkastet/ när jag inte (an)tecknar

2011-09-20T10:56:00.000-07:00

Nejmen hej, såg inte att det var nån här. Här ligger jag och duger i min vita krage och bara ser ut såhär jämt när jag är ensam. absolut.

what a tacky sunset, what a vulgar moon

2011-09-12T14:30:00.000-07:00

drag another clichehowling from the vaults

2011-09-07T14:28:00.000-07:00

Jag har fått lite förfrågningar om att trycka mina motiv på tygkassar och sälja, är det någon som skulle vara intresserad av det?

Ode till ett Pilträd

2011-09-06T13:00:00.001-07:00

Smyg in under kappan på mig, första September

2011-09-01T11:36:00.000-07:00

Och så blir gräset svalare under foten.

Utkast; 5:e juli
Jag såg kylan gömma sig utanför fönsterkarmen vid vårdcentralen, vilken jag frigjort från spindelvävar och diverse hoptorkade insekter. "Kras". Det låter "kras" när min plasttofflor råkar krossa en av de fjärilar vars öde mötts av en fönsterruta och en gatulykta. Jag såg en gråsugga kämpa sig från ett hål i väggen till okänd destination, plockade upp den med hjälp av min svabb, och lade den hänsynslöst bland flirtkulorna vid roten av en plastväxt. Där var det i alla fall grönt, tänkte jag, som inte tordes plocka upp den med nyporna och placera den ute i den riktiga grönskan. Oerhört traumatiserande var det när jag dagen efter hittade den igen, gråsuggan, ännu krypandes och krälandes bland de bruna flirtkulorna (vilka jag tror ska föreställa jord) Jag råkade vattna en plastväxt häromdagen.

Sedan flöt de tidiga morgnarna bort från mitt medvetande, och vi sov för två, så länge som vi sov. Hade man fäst något i änden av en tråd och dragit den genom min kropp så hade man inte nappat någonting, men nu har jag lärt mig att jag bor i Råkornas stad, för de är de verkliga härskarna av den här staden. I och ovanför deras kolonier av löv och kvistar, högt upp i trädkronorna, håller de ständigt vakande ögon och fjädrar över mig när jag försöker orientera mig fram via cykel. Det är om kvällarna jag känner att min sittmuskulatur fungerar som den ska. Prima.

2011-08-25T14:00:00.001-07:00

så fort jag har landat i Lund någon gång nästa vecka så ska ni få se på maken på blogg-aktivitet från mitt håll. Håhåjaja

flykt

2011-07-26T10:54:00.000-07:00

They give us fact or fiction? I guess an even split

2011-07-25T05:00:00.000-07:00

Min syster brukar håna människor som lägger ut för behärskade bilder på sig själva på sina bloggar, alltså bilder där man verkar ta sig själv på allvar. Hon har (nog) hånat mig ett flertal gånger. Jag är inte säker på att det är särskilt många som tar mig på allvar, och jag vet inte vare sig det är en bra eller dålig sak.
Det har faktiskt hänt att jag har varit med om tillfällen där jag tänkt berätta för någon om något som inte ligger mig särskilt varmt om hjärtat, och mottagaren i själva samtalet verkar vänta på någon slags hake eller punch line när jag framfört mitt, inte för skojiga, budskap. Detta brukar medföra förvirring hos både mig och mottagaren, om inte en smula besvikelse hos oss båda.

2011-07-24T09:03:00.000-07:00

Jag har ett par skakiga armar och en kamera utan display, fast det verkar ju gå bra för mig i livet ändå, av och till

Vad man kan göra under rasten i sin städskrubb #1

2011-07-20T11:52:00.000-07:00

markeringspennor, och så vidare

let sommarn shake

2011-07-17T16:36:00.001-07:00

Huset står tomt för några timmar, sedan fylls det igen. Sucka av lättnad hinner det knappt mellan bytena, och jag undrar mitt i all slags sorg om det också får slita sina rötter lite för att överleva. Det är något levande över huset, något som bekräftar för mig att det inte är ett ting, utan en varelse. Inte den typen av blodtörstig tentakelvarelse som John Ajvide låter berätta för mig, där jag hasar fram i sjukkorridorerna med min städvagn och mina skumgummitofflor (cross-plagiat, alltså värre än själva originalet. Döm mig, om du vill) utan huset är av den den djupt försjunkne, försänkte typen.

Så tillsvidare flyr jag med två tredjedelar av min familj till ett torp på utkanten till utkanten av Habo tills vi får någon "riktig" stans att bo, (hur man nu definierar ett "bo") tills det nya huset är färdigbyggt. Här är det dusch efter klockan 17.00 som gäller; eftersom varken dusch eller toalett alltså inte finns tillgängliga i själva torpet så får vi ta en minipromenad på en minut till närmsta lada där bönderna slutar jobba runt fem-tiden, och för att förhindra oväntade duschsällskap så hänvisas vi till utsagd tid.
Krassen växer, hur som helst, likt ogräs och jag hittar nya vinbärsbuskar, småstigar och spindlar varje dag. Ja, jag är knappt rädd för de små krakarna längre.

sjó skrímsli havs(vid)under

2011-07-11T12:13:00.000-07:00

Jag, småtrollen och Den stora översvämningen utgjorde korridorerna den här morgonen

Och jag börjar föreställa mig hur de kliniskt vita väggarna skulle tyckas sänkas i den grönblå havet, som om de bara skulle ned och vändas likt en tepåse i koppen - fast i havet jag så gärna vill öppna bvc-portarna för. Sjukhussängarna, britsarna och de ergonomiska snurrstolarna skulle ge med sig och dramatiskt välta när vattnet forsat in i behandlingsrummen, de skulle hamna i en slags undervattensturbulens i det strömmande fluidum jag låtit storma in för att överta byggnaden. Även jag skulle bli tvungen att ge vika, ge mig hän, för den syndaflod som snart trängt sig genom alla portar och fönster inuti byggnaden. Mitt hår skulle blandats med sjögräsen och tången som virvlat genom korridorerna, armarna skulle ha slagits ut, bänts isär när vattnet rusat mot mig för att ge mig mitt sista obarmhärtiga famntag

Mexican wrestlers suspenders in air /bloggrape

2011-07-09T00:30:00.000-07:00

Blograped , DOH-RAH!

Ett berg dit hon brukar gå,

2011-07-05T13:22:00.000-07:00

Efter att snabbt och enkelt skruvat ihop en plåt med cornflakeskakor (eller häxgodis som min ömma moder kallade det för när vi var barn) tog Fröken Julie med mig djupt in i Tokarps skogar och ängar. Vi begrundade och beundrade den vackra Vattenlednindsområd-skylten, vars ytas storlek antagligen inte, vid själva tillverkningen av skylten i fråga, diskuterades tillräckligt noga för att en överenskommelse om huruvida ett simpelt "e" skulle kunna få plats på skylten, ägde rum.

Vi tog oss igenom höga gräs och stora ängar, där det nästan var omöjligt för kameran att undslippa solreflexer.

Så småningom slog vi oss ned på en mossklädd sten och åt våra bakverk och drack vår mjölk ur plastglas med djurmotiv på. Jag fick orm, Julia; ko.

omnom

Alldeles för snart fick jag ta bussen hem mot Habo i skymningen, som den hårt arbetande kvinnan jag är så går jag ju ändå upp vid halv fem om morgnarna. Suck.

Saker jag lärt mig inom det hygientekniska:

2011-06-30T04:53:00.000-07:00

* att städa sjukgymnastens expedition tidigt på morgonen; för sen kommer Börje att ockupera rummet för resten av dagen
* Mina raster är utsatta då ingen annan på vårdcentralen har rast
*Junia, PsoriasisNU och Sköna Hem är det litterära utbud personalrummet har att erbjuda, hur mycket du än letar bland tidningstravarna.
* Fotvårdsspecialistens rum är det mest otäcka av alla rum
* John Ajvide Lindqvist har en alldeles fantastisk berättarröst
* Göran Grejder är sådär bra på att ge ut hårvårdstips
* "Ligga med P3" kan orsaka en viss rodnad i anletsregionerna då någon anställd på vårdcentralen, mitt i de erotiska novellerna, plötsligt ber en om något

London

2011-06-26T11:35:00.000-07:00

Trots att jag för det mesta råkade glömma kameran på hostel-rummet, så verkar det som om några fotografier skulle kunna berätta om ungefär hur jag hade det i London, då allt jag egentligen vill berätta, och alla historier jag skulle kunna berätta om får vänta ett slag.

Kvällen innan vi flög iväg åkte vi till Tjörn för att sova på loftet i min familjs sommarstuga - luften var alldeles magisk och vi åkte igenom flera stråk av olika lager dimma . Vi tog vägen dit genom Trollhättan och förundrades över den vita luften. Det såg ut ungefär som om träden hade utgivit en kollektiv suck av lättnad efter att regnet som pågått så länge och smärtat deras blad under så lång tid äntligen hade slutat.

Dagen efter var det alltså flyget från Torslanda som gällde

Därefter tog vi oss till Kensington; vårt hotell låg vid Baron's Court, och där andades vi ut efter att ha fått reda på att vi under halva veckan skulle få bo ihop med en kvinna från Thaiwan, vilket vi inte väntat oss. Men hon var världens finaste och gick hela tiden omkring i stora kläder med olika djur-tryck på. En återkommande favorit, noterade vi, var ett par leopardbyxor.

På onsdagen åkte vi till Bloomsbury där vi lyckades hitta ett av husen där Virginia Woolf hade bott i - men dessvärre hann vi inte vara där länge alls eftersom vi senare skulle iväg till Gordon's field och träffa min vän James. Innan vi for så passade vi på att äta lite traditionell Fish 'n' chips, likt ena rediga turister

Sedan tog vi tåget till Gordon's field, och var framme efter en sisådär fyrtio minuter. James hade lovat oss en slags skogs-picknick alldeles intill området han bor vid, och det var en fantastiskt vacker skog med mycket bokar.

Så efter ett tag slog vi oss ned på en äng och hade det så himla fint.

kreativiteten hos oss flödade, kanske inte minst hos James:

Dagen efter for jag och Olga på Bright eyes-konserten vi så länge och otåligt väntat på. De spelade i Royal Albert Hall, alldeles strax intill Hyde park och spelningen var så fruktansvärt vacker och perfekt att jag inte vet riktigt vad jag ska säga. Set-listen såg ut som följande:

1. Firewall
2. Haile selassie
3. Take it easy (love nothing)
4. Four Winds
5.Bowl of oranges
6. Old soul song (for the new world order)
7. Shell games
8. Approximate sunlight
9.Arc of Time (time code)
10. Jejune stars
11. No one would riot for less
12.Cartoon blues
13. Lover i don't have to love
14.Poison Oak
15.Another travelin' song
16.The calendar hung itself
17. Ladder song
Encore:
18.Landlocked blues
19.Road to joy
20.One for you, one for me

Hade jag kunnat, så hade jag levt kvar i det där ögonblicket, då jag förstod att de skulle spela "bowl of oranges", ännu.

Sista dagen, efter att vi varit på naturhistoriska och på the royal college of art examensutställning bestämde vi oss för att fira. Det var ju trots allt midsommar, och jag och Cornelia beställde varsin krabba innan vi far iväg till ett av Camden Town's svängigaste blues-krogar, där natten slutade med att vi fick hela krogen att dansa. En alldeles tokig och alldeles, alldeles underbar midsommarnatt.

vendetta

2011-06-16T14:47:00.000-07:00

Jag fick krama vaktmästaren farväl efter att han, en sisådär fyra dagar efter studenten, hjälpt mig hitta min jacka som jag mitt i all studentenyra fyra dagar tidigare glömt bort i klassrummet; i vilket det vilade, en sisådär fyra dagar efter studenten, en påtaglig efter-katastrofen-anda.
Jag tackade honom för tre fantastiska år, och han förklarade hjärtligt för mig att vaktmästargänget hade sett oss elever som deras egna barn. En lätt förnimmelse av obehag och kärlek blandades och spelades upp inom mig, men jag valde att stöta bort det som kändes lite lätt obehagligt, och log en sista gång mot den valrossmustaschprydda karl'n.

Och så plötsligt - en torsdagsnatt nästan en vecka efter att jag fått lämna den vit(gråprickig)a hatten på hyllan - en känsla av bestörtning, förvirring, obalans och total separationsångest. För än så länge har jag varit oerhört bra på att skjuta upp det tråkiga och nästan lite sorgliga stadierna en student ofrånkomligen måste ta sig igenom. Så smyger det förrädiskt på en, suger tag i en och tar ett stadigt kloförsett grepp om både hjärta och hjärna.

2011-06-16T07:10:00.000-07:00

Två dagar efter studenten tänkte jag och de mina att det skulle sitta bra med en liten söndagsutflykt till Gunillaberg, som är en herrgård från 1600-talet, uppförd av jönköpings dåvarande landshövding Johan Printz. Numera används däremot gården som en för allmänheten öppen trädgårdspark och kulturcentrum.
Att, sådär två dagar efter studenten, ens ta sig upp ur sängen och släpa sig ur hemmet innebar för mig en ganska mödosam förpliktelse, således var jag mer än smärtsamt tacksam över alla de (mjuka)djur jag kunde komma över att klappa på. Det första stoppet på utflykten blev solande katt.

Passiflora (eller passionfruktsblomma)

Vit duva - student. Oerhört symboliskt.

Sedan fick vi syn på _hästarna_. Ett ålderstiget hästpar utgjorde min lycka för resten av dagen, och jag vet inte hur länge jag stod och pratade med dem.

Hade bergis kunnat stå där i evigheternas evighet, amen.

Och innan vi for hem så besökte jag en oerhört kitschig toalett som fanns i den avliden Printz:ens residens

2011-06-04T14:08:00.000-07:00

Orden är heliumfyllda karnevalsballonger och trådarna de är fästa vid sitter prydligt hopknutna vid mina stämband. Vinden tar annars så lätt tag i de fjäderlätta och får dem att sväva alldeles hämningslösa för att sedan spräckas, och långsamt singla tafatta mot marken. Jag håller ett stadigt grepp om trådarna, knyter dubbelknopar och surrar om; stanna där ni är. Fumlighet må klä mig till vardags men det står "finklädsel" på klädkoden och här lämnas inget åt slumpen. För att vara extra säker - en flyga runt kragen och jag tror jag är klar med saxen i skjortärmen

2011-05-31T17:30:00.000-07:00

Idag erövrade jag och Minna Per Brahe-gymnasiet när vi stannade i bildsalen i sju-tiden där åt vi kladdkaka, sprang omkring i så lite kläder som vi förmådde eftersom värmen var lite för påtaglig, vi öppnade fönster och besteg bord och stolar. Sedan gjorde vi Pb-Historia genom att titta på de två verkliga människoskeletten som står i en vrå nedanför vindstrappan.

köpenhamn

2011-05-31T17:18:00.000-07:00

I måndags blev det en snabb tur till Danmark för att göra en liten visit i Köpenhamn.
Varken Cornelia eller jag kände direkt för att trängas på storgatorna bland shoppingsugna danskar - så vår visit handlade mest om timslånga promenader mellan täta husväggar i små gränder, att slå sig ner vid hamnen (för att det enda sättet att inte förgå under värmen var att dricka kall, fin öl och äta god mat), hälsa på hundar, inte kunna låta bli att skratta till lite när någon utropar "men for helvede", och stjäla några sniffar från hortensiorna som stod utplacerade i krukor på gatukanterna.

2011-05-29T07:53:00.000-07:00

Värt att nämna; Jag och Jesper hade en dunderfrukost i onsdags. Det var vattenmelon, jordgubbar, quesadillas, croissanter, juice och allt möjligt gott. Efteråt var vi alldeles lamslagna och därför tvungna att ta en liten förmiddagsslur sådär pladask. Ah. C'est la vie

bergochdalbanan

2011-05-28T11:02:00.000-07:00

Tiden beter sig likt vårfloden dessa dagar, men när jag tar en titt på de dokumentationer jag utfört de senaste dagarna så verkar det ändå som om jag har fått en del gjort. Jag har ju till exempel agerat åskådare på balen med sofia och tittat på upp-och-fin-klädda kamrater, konstaterat, sådär på plats på andra sidan stängslet, att det hela är en banal sak, löjlig och absurd -men- inte kunnat låta bli att hänföras och imponeras när de våra kommer inrullandes i alla möjliga kreationer för att förrädiskt smälta våra hjärtan.

Jag har även hunnit med att träffa nästan hela min släkt hela tre gånger inom loppet av en vecka. Det händer nämligen väldigt mycket saker i våra liv just nu som krävs att vi behöver varandras famnar, hjärtan och axlar att luta oss mot. Det är så märkligt och tacksamt att bara kunna göra det sådär helt utan vidare även om vi inte träffas särskilt ofta, för att man vet att det är en självklarhet att kunna bli emottagen eller räddad när man bäst behöver det. Vi har så många gånger fallit nu och en av de största och varmaste famnarna som alltid funnits där finns plötsligt bara inte längre.

Och idag har jag ägnat mig åt origami. Jag lyckades knyppla ihop både en pappersask (att sätta krassen i) och en bunt med tranor, vilka i sin tur blev till en papperstranemobil av syrénkvistar och tjock tråd. Sen fick jag för några dagar sen ett himla fint brev av en viss rumänsk granne. I brevet fanns det ett litet kuvert med frön i, vilka jag idag bäddade in i jord och vatten. Det ska bli väldigt spännande att se vad det blir av fröna

Stolt: Gör som fåglarna

2011-05-23T14:34:00.000-07:00

Jag har såna fina vänner

oh,

2011-05-18T16:18:00.000-07:00

smoke me out of my hiding place

2011-05-15T13:56:00.000-07:00

"Go long" med Joanna Newsom. Och hon gör mig till ett vrak, en pöl.

Jag har så utomjordiskt vackra vänner att jag ibland känner att det är min skyldighet att dela med mig av fotografier på dem. Här dokumenterade jag lite trädklättreri från körsbärsträdet i min trädgård.

Och på bilden nedan använde jag mig av stackars Julias lemmar för att de är så himla fina och har en väldigt fin tatuering som passar väldigt bra till andra fina, artificiella persienn-tatueringar. Fin-fint. fintfifnnrjsfnkra

Söndagskrusiduller. Och jag har fortfarande inte skaffat mig en scanner

spionage och plantage

2011-05-14T03:48:00.000-07:00

Jag och Simon har blivit himla bra på att fika och samtidigt göra det bästa av våra sista dagar som gymnasieelever. Således utnyttjar vi gärna och ofta skolans balkong, som det är lite speciellt trixit att komma upp på, och fikar där. Den här gången bestämde jag mig för att ta med mig kameran:

Ja just det, jag råkade förresten tappa ett äpple på nå'n stackars bil. Tur att det inte blev något märke eller så.

Och idag har jag hängt med min krasse

2011-05-10T06:09:00.000-07:00

Nedan följer ett himla långt inlägg om den absolut finaste måndagen jag haft på väldigt länge.

På Jönköpings gator mötte jag upp Sofia och Cornelia, för att sedan ta Cornelia till stadsparken och mata de där änderna jag tidigare hade talat om. Väl på plats i stadsparken mötte vi Jesper. Eftersom det var så fruktansvärt tokigt vackert väder så tänkte vi att vi borde göra något ordentligt av dagen

Som till exempel åka till utsikten i Huskvarna och träffa lite andra fina människor. Där fanns Sofia, Buddha, Johan och Thea. Alla hade vi med oss lite picknick-material, som filtar, grillar, bröd, mozarella, sängkammarblickar och såntdär

Utsikten är himla bra på det sättet att det är minst lika fint där på dagen som på natten

Det var svårt att lämna stället, så vi satt där ett bra tag in på början av natten, då Thea och Sofia satte igång med att starta en ordentlig eld

En himla fin kväll helt enkelt.

Något annat som är bra är att ha vänner som bor lite mer centralt än jag, är att man kan sova på en soffa någonstans i en väldigt fin lägenhet på Torpa när bussarna mot Habo helt har slutat gå.

Sen fick jag tacka för mig och åka hem till min slingerkrasse

2011-05-09T05:03:00.000-07:00

snart ska jag och den här påsen med bröd iväg och träffa cornelia för att göra Ankorna i parken snäppet gladare. Therefore duckface.

scannerbefriad

2011-05-08T13:50:00.000-07:00

en onsdag av trams

2011-05-06T01:02:00.000-07:00

Det var onsdag för några dagar sen, så jag och Simon tog oss an en företeelse som har kommit att bli riktigt traditionell i vår livsföring; Vi ses hos honom och äter något vi tycker väldigt mycket om, (den här gången blev det vegetariska piroger med mozarella!) tittar på gabba-gabba och tramsar oss. Idag invigde vi dessutom en ny punkt på schemat: att sitta på balkongen och observera människor som går vätterstrandlängan. Särskilt analyserar vi svenskens asocialitet, och hur svensken går till väga när den tvingas möta en annan person under sin promenad. Det bästa alternativet är tydligen att vara fruktansvärt intresserad av att titta på husen som ligger åt sidan - så man helt slipper ögonkontakt med personen man möter.
Så där satt vi och provade olika sätt att se allvarlig ut på, ända tills jag var tvungen att ta buss numer 101 hem.

2011-05-04T12:44:00.000-07:00

och min lekamen ersätts långsamt av ett grumligt fluidum när tankarna, hypoteserna, teorierna - även de idéer av konspirativ karaktär - har samlats till möte i en utav kamrarna inuti mitt defekta kranium (de tog det rum som stod tomt och med dörren på glänt) där de bollar olösta knutar mellan varandra, och den klassiska scenen med den förbryllade och nedgångna författaren som sliter manuskript på manuskript från skrivmaskinen och håglöst kastar de hopskrynklade misslyckandena över axeln, projiceras för mitt inre.
Men mina konspirationsteorier kan bara guppa likt ett flöte på den här grumliga vattenytan - och vara så olikt ett avslut det kan bli, och huruvida någon lurar i det outgrundliga djupa, redo att rycka till, det är mig inte bekant. Ett avslut hade suttit bra

nuclear bomb

2011-05-04T06:09:00.000-07:00

Dagarna pulserar intakt med mig, väckarklockan uppvriden till 04.00, en halvtimme senare cyklar jag ut i ottan för att glida in i sterila, vita kläder och tvätta handfat och putsa golv (tar trasorna slut så kan man putsa med m-tork, och har du lite dötid över så kan du ju sitta här i omklädningsrummet och läsa, men kommer det in någon så är det bäst att du har den här "trivsel i arbetet"-broschyren, om psykosocial arbetsmiljö, i närheten, så inte sköterskorna tror att du slöar.)

inget kamelförbud i nålens öga men ändå är det kö

2011-05-02T06:47:00.000-07:00

Vi djur turas om att bada i solfläckarna som fästs på golvet. Jag hittar en slagruta och min hund hittar brödet jag lagt ut åt fåglarna, jag och kameran tar henne på bar gärning och slingerkrassen gror förhoppningsvis ju mer dagarna går. Nu var det kanske åttiofem timmar sen hon slutade andas och hur påtaglig känslan av att tiden i några minuter stod alldeles stilla än är, så var det ju inte alls så det var. Nej, för somliga är denna markanta skillnad som från och med nu tränger sig in i mitt hus och min tillvaro inte existerande eller ens märkbar. Och jag önskar jag kunde vända mig till henne och säga;
"vi kan byta roller nu, jag kan vara mamman för ett tag"
Fast det är ju självklart lättare påstått än gjort.
Godnatt Mormor, sov gott

Minnen under aprilhimlen

2011-05-01T12:41:00.000-07:00

Dessa eminenta fotografier kan jag tyvärr inte komma och påstå att jag har tagit, nej, för det är Julia som dokumenterade årets sista aprildag, och således höll hon i kameran!

Det var alltså i Felicias fantastiska lägenhet på Torpa som vi höll hus den här förträffliga sista aprildagen, där Jesper lärde mig hur man gör belgiska våfflor (vilka, med grädde och krossade brända mandlar på, verkligen gick hem hos finsmakarna), några spontanresenärer från Göteborg och Berlin anlände, och ackompanjerade av t.ex Cocorosie , smidde vi lekande, dansande, skrattande aprilminnen ända fram till morgonen. En himla fin kväll helt enkelt

endast iklädd asteroidbältet

2011-05-01T09:59:00.000-07:00

Välfärdssamhället, weltschmerzsamhället

Och så lite muterade djuphavsanimaler jag fann när jag surfade;

If you ever go down Trinidad
They make you feel so very glad
Calypso sing and make up rhyme
Guarantee you one real good fine time

2011-04-29T07:00:00.000-07:00

en gång gjorde jag en inte särskilt högtidlig eller seriös liten seriepryl. Jag vågade inte riktigt lägga ut den därför att jag inte tyckte så mycket om den. Kanske ångrar jag mig om några timmar och plockar bort den igen, men äsch. Tills vidare;

2011-04-27T09:25:00.000-07:00

efter ett långt uppehåll ska jag göra ett försök i att blåsa liv i den här vad-det-nu-är igen. snart så

Melissa

2011-04-14T14:36:00.000-07:00

Min fantastiska katt, Melissa, (Som förresten är ungefär 17 år) har som vana och fin egenskap att prata med mig så fort hon snubblar in i mitt rum. Sen kan hon fortsätta att ligga på sängen och föra små monologer och jag ger henne nickar och hummanden som svar. Här är ett litet klipp på hur hon kan låta då.

2011-04-12T14:35:00.000-07:00

och sen är jag usel på att sova på natten, dessutom. Min oturliga och obotliga längd medför nämligen inte bara replikskiften som;

- Du är ganska lång va?
- Aa
- vad jag känner mig kort bredvid dig
- ...förlåt

utan även ryggont av olika slag och grader, och således utnyttjas sovrummet på skolan tämligen flitigt från min sida (vänster) den här terminen. Oh, att få ta små lurar mellan lektionerna och bara känna sig som en "ny människa" efteråt. Jag tror jag snart ska be någon av auktoritär karaktär på skolan att få min egen nyckel till det där rummet snart.

uppdatering; (När min filosofilärare påpekade att jag var lång, att "det har hänt något med kvinnor" och att "det är så många kvinnor som är längre nu" Tänkte jag påminna honom om att det i själva verket var han som var kort, för att liksom visa hur observant även jag kan vara, men insåg sen strax att det ändå är han som besitter makten över mina betyg)

1992

2011-04-11T11:55:00.000-07:00

Nöjd_tjej med fjortonårslugg är väldigt nära slutet på projektarbetet.

Jag hade med min dator till skolan idag, och kände mig genast exotisk och hipp och tänkte ta en lite halvledig bild. Men det hela resulterade i misslyckande; jag ser ju alldeles för nöjd ut

eieara

2011-04-10T14:46:00.000-07:00

För några dagar sen tog jag en promenad med hund, kamera och stativ. Den här saliga blandningen av rastlösa själar och tekniska prylar visade sig inte vara särskilt lyckad, eftersom min hund råkade välta mitt stativ, med kameran på. Det hela resulterade i en trasig kameradisplay som numera bara visar ett obegripligt gåtfullt mörker när man helst vill att den ska visa något annat; en bild på en skamsen hund, till exempel.
Hur som helst så fungerar resten av kameran minst lika bra som den gjorde innan, så det har blivit lite utav en utmaning att fotografera numera - därav är vissa av de kommande bilderna inte särskilt imponerande, men jag vill låtsas som att det ligger en viss charm i att hitta de olika virrvarr som samlats på (minnes)kortet, fast sådär i efterhand då.

Eftersom det var ukm den här helgen, så tog jag med några utav mina bästa vapendragare att anlända tillsammans med.

Julia, den skalden, som förresten också är en av mina högst användbara kumpaner, satte av mot scenen på kulturvinden för att läsa ett par fenomenala texter som hon skrivit själv. Vi övriga stod längst bak och bröstade upp oss likt tuppar av stolthet.

Jesper var kvällens bästa värd, helt klart.

game & watch

2011-04-09T04:37:00.000-07:00

För några dagar sen hittade mamma något helt fantastiskt bland flyttkartongerna och källarattributen.

Och efter ett efterlängtat batteriutbyte fungerade game & watch-spelet helt perfekt! I huset råder nu kampen om att slå mammas rekord. Det ligger en lätt krigslysten stämning mellan väggarna - - -

möt ung kultur

2011-04-07T06:00:00.000-07:00

om ni skulle ha vägarna förbi jönköping på lördag så får ni hemskt gärna besöka tändsticksområdet/kulturområdet. UKM -(ung kultur möts) äger nämligen rum den dagen, och jag hade tänkt ställa ut en bunt fotografier på vinden! I övrigt har jag en del vänner som ska b.l.a läsa poesi, ställa ut egen konst och kläder och annat dylikt. Det kommer bli fint, tror jag.

Hej, eller nå'

2011-04-05T06:04:00.000-07:00

Död åt de där tafatta vinkningarna man får för sig att man helt plötsligt ska utföra