Det är inte det kalla i luften som gör att min fantasi viskar oundvikliga sanningar till mig. I tomheten och intet skriker jag att jag redan vet, jag VET redan. Men det är inte det kalla i luften, nej. Det är det lömska som kryper längs ryggraden och gör att hårstråna på armarna sträcker sig mot taket. Det som gör att det yttersta på fingarna förvandlas till isbitar och att värma sig med kroppsvärme är inte längre ett alternativ.

Den här videon är helt fantastisk, om ni gillar den så kolla in hans andra också!

"So I do know what it's like, Agusten.
To love somebody that does'nt deserve it"

utsikten

Vi kände att det var något annorlunda med luften, att det hade blivit höst.
Så vi begav oss till utsikten för att få det bekräftat för oss om det verkligen var höst.
Vilket det var.

.

It might be the last day of summer, and I spent my afternoon watching cows.

Jealousy

I recently discovered that I, while drawing, feel bad about myself if
I make the people I paint beautiful. I guess it has to do with my self-confidence.
Because if I paint the people beautifuler then me, (which is rather easy) I just wish I would have been them instead of being the creator of them.
But I also want the painting to look beautiful when it's done. I want to feel satisfied with it in the end, but how can I, if I feel bad about myself while watching it, while thinking it's a beauitful painting? I suppose I'm just a very jealous person. Which is very sad.
And it is hard, being jealous at creatures that don't even exists.

Well, I guess what I'm trying to say is that I find it very hard to paint/draw nowadays,
I love to do it but it takes a lot from me, and I'm always exhaustead afterwards.
And I don't think that it is supposed to be like that.
I've always felt the jealousy, but I never felt like this.






"Have you ever felt like that? When you just couldn't
feel anything and you didn't want to either."

Vi och du

Det var ömt, men det närmsta sanningen vi kunde komma åt.
Med dina sinnesvidgande ord öppnade du upp våra själar
som knapparna på en skjorta.
Allt som hade varit oljud och buller inuti oss
försvann som förskrämda kaninungar.
Vi kunde ligga stilla precis bredvid dig
och lyssna till dina andetag tills du somnade.
Och utan att vara rädda för att du skulle bli arg
om du vaknade, smyga ut ur rummet.

Du ser att vi talar om oss själva i plural,
men bara för att det blir mer diskret på det viset.
Vi vill öppna våra själar, (men inte fläka ut oss totalt)

Fotografisk bild A

Och klassens första fotoutflykt startade idag.
(sista bilden har automatiskt blivit beskuren av blogspot.. den ser inte ut så egentligen, den är större)

moving

Epilepsy is dancing
She's the Christ now departing
And I'm finding my rhythm
As I twist in the snow

Att spendera energi på något bra är att;
Springa ut på en äng klockan halv tolv på natten med ipoden i ena handen och hundkopplet i den andra, springa/dansa i duggregn för att sedan ramla ihop i en hög, lägga sig på ryggen och bara låta regndropparna attackera kroppen.
För att sedan - resa sig upp igen, dansa/hoppa/skutta till den rörigaste låten som finns och ramla omkull, resa sig upp, ramla omkull, resa sig upp.

Min hund gav mig väldigt oförstående blickar.

att stänga av sig

Någon jag växt upp med och någon som ska gestalta en av de viktigaste rollerna i mitt liv har jag stängt av mig inför. Jag bryr mig inte om roller, jag gör ju inte det.
Men någon har fått mig att tro att saker ska vara på ett visst sätt.
Och sättet jag automatiskt stängt av mig på,
Fungerar inte

Eftermiddagar

Sunshine, we all see the same sky





















I'm borrowing a NikonD60 from school until my own camera is fixed.