28 September 2010
21 September 2010
19 September 2010
Nature boy
Jag och Sunny tog min favoritpromenad. Den tar ungefär en timma att gå, men har man med kameran och en nyfiken hund så får man räkna med en halvtimma extra. Jag gillar särskilt den här stigen för den leder genom ett naturreservat som ligger rätt nära mitt hus. Och när man går därinne så är det alltid fuktigt och jorden är alltid uppluckrad och doftar starkt av mossa och träd. När man har kommit halvvägs hittar man en bänk placerad i en slags allé som jag vet kommer bli höstvacker. Man får känslan av att man befinner sig i en stor sal när man är därinne. Därinne bor vi
14 September 2010
irrelevant
En geting flög precis in i mitt rum.
Jag mindes plötsligt förra sommaren och den ofrivilliga kyssen jag hade med en geting. Det hela hade resulterat i att min överläpp hade svällt upp och fått mitt anlete att likna ett misslyckat plastikingrepp. Så jag hänvisade den till min systers rum istället, för hon bor ju trots allt inte hemma längre. Och fönstrena är ju trots allt öppna i det rummet. Och väggarna är ju trots allt lite mer välkomnande där inne. Jag satte en stol mot dörren för att liksom påminna mig själv om vilka faror som hotar därinne. Jag är ju trots allt hiskeligt glömsk.
Jag mindes plötsligt förra sommaren och den ofrivilliga kyssen jag hade med en geting. Det hela hade resulterat i att min överläpp hade svällt upp och fått mitt anlete att likna ett misslyckat plastikingrepp. Så jag hänvisade den till min systers rum istället, för hon bor ju trots allt inte hemma längre. Och fönstrena är ju trots allt öppna i det rummet. Och väggarna är ju trots allt lite mer välkomnande där inne. Jag satte en stol mot dörren för att liksom påminna mig själv om vilka faror som hotar därinne. Jag är ju trots allt hiskeligt glömsk.
08 September 2010
01 September 2010
depth
Jag lever för livet bakom ögonlocken och ser på tillvaron genom nedslagna ögonfransar.
Vilar på någons kind, ger ifrån dig skuggor i form av en frans, fräken eller tår.
Jag lever där bakom så länge jag förmår
Mitt hem är mellan persiennerna
ett dammkorn på remmen tills du använder ditt finger som kvast.
jag stannar här så länge jag klarar av att hålla mig fast
Subscribe to:
Posts (Atom)