Saker jag lärt mig inom det hygientekniska:

* att städa sjukgymnastens expedition tidigt på morgonen; för sen kommer Börje att ockupera rummet för resten av dagen
* Mina raster är utsatta då ingen annan på vårdcentralen har rast
*Junia, PsoriasisNU och Sköna Hem är det litterära utbud personalrummet har att erbjuda, hur mycket du än letar bland tidningstravarna.
* Fotvårdsspecialistens rum är det mest otäcka av alla rum
* John Ajvide Lindqvist har en alldeles fantastisk berättarröst
* Göran Grejder är sådär bra på att ge ut hårvårdstips
* "Ligga med P3" kan orsaka en viss rodnad i anletsregionerna då någon anställd på vårdcentralen, mitt i de erotiska novellerna, plötsligt ber en om något

London

1. 
   

Trots att jag för det mesta råkade glömma kameran på hostel-rummet, så verkar det som om några fotografier skulle kunna berätta om ungefär hur jag hade det i London, då allt jag egentligen vill berätta, och alla historier jag skulle kunna berätta om får vänta ett slag.

Kvällen innan vi flög iväg åkte vi till Tjörn för att sova på loftet i min familjs sommarstuga - luften var alldeles magisk och vi åkte igenom flera stråk av olika lager dimma . Vi tog vägen dit genom Trollhättan och förundrades över den vita luften. Det såg ut ungefär som om träden hade utgivit en kollektiv suck av lättnad efter att regnet som pågått så länge och smärtat deras blad under så lång tid äntligen hade slutat.







Dagen efter var det alltså flyget från Torslanda som gällde

Därefter tog vi oss till Kensington; vårt hotell låg vid Baron's Court, och där andades vi ut efter att ha fått reda på att vi under halva veckan skulle få bo ihop med en kvinna från Thaiwan, vilket vi inte väntat oss. Men hon var världens finaste och gick hela tiden omkring i stora kläder med olika djur-tryck på. En återkommande favorit, noterade vi, var ett par leopardbyxor.

På onsdagen åkte vi till Bloomsbury där vi lyckades hitta ett av husen där Virginia Woolf hade bott i - men dessvärre hann vi inte vara där länge alls eftersom vi senare skulle iväg till Gordon's field och träffa min vän James. Innan vi for så passade vi på att äta lite traditionell Fish 'n' chips, likt ena rediga turister





Sedan tog vi tåget till Gordon's field, och var framme efter en sisådär fyrtio minuter. James hade lovat oss en slags skogs-picknick alldeles intill området han bor vid, och det var en fantastiskt vacker skog med mycket bokar.









Så efter ett tag slog vi oss ned på en äng och hade det så himla fint.



kreativiteten hos oss flödade, kanske inte minst hos James:







Dagen efter for jag och Olga på Bright eyes-konserten vi så länge och otåligt väntat på. De spelade i Royal Albert Hall, alldeles strax intill Hyde park och spelningen var så fruktansvärt vacker och perfekt att jag inte vet riktigt vad jag ska säga. Set-listen såg ut som följande:

1. Firewall
2. Haile selassie
3. Take it easy (love nothing)
4. Four Winds
5.Bowl of oranges
6. Old soul song (for the new world order)
7. Shell games
8. Approximate sunlight
9.Arc of Time (time code)
10. Jejune stars
11. No one would riot for less
12.Cartoon blues
13. Lover i don't have to love
14.Poison Oak
15.Another travelin' song
16.The calendar hung itself
17. Ladder song
Encore:
18.Landlocked blues
19.Road to joy
20.One for you, one for me

Hade jag kunnat, så hade jag levt kvar i det där ögonblicket, då jag förstod att de skulle spela "bowl of oranges", ännu.







Sista dagen, efter att vi varit på naturhistoriska och på the royal college of art examensutställning bestämde vi oss för att fira. Det var ju trots allt midsommar, och jag och Cornelia beställde varsin krabba innan vi far iväg till ett av Camden Town's svängigaste blues-krogar, där natten slutade med att vi fick hela krogen att dansa. En alldeles tokig och alldeles, alldeles underbar midsommarnatt.

vendetta

Jag fick krama vaktmästaren farväl efter att han, en sisådär fyra dagar efter studenten, hjälpt mig hitta min jacka som jag mitt i all studentenyra fyra dagar tidigare glömt bort i klassrummet; i vilket det vilade, en sisådär fyra dagar efter studenten, en påtaglig efter-katastrofen-anda.
Jag tackade honom för tre fantastiska år, och han förklarade hjärtligt för mig att vaktmästargänget hade sett oss elever som deras egna barn. En lätt förnimmelse av obehag och kärlek blandades och spelades upp inom mig, men jag valde att stöta bort det som kändes lite lätt obehagligt, och log en sista gång mot den valrossmustaschprydda karl'n.

Och så plötsligt - en torsdagsnatt nästan en vecka efter att jag fått lämna den vit(gråprickig)a hatten på hyllan - en känsla av bestörtning, förvirring, obalans och total separationsångest. För än så länge har jag varit oerhört bra på att skjuta upp det tråkiga och nästan lite sorgliga stadierna en student ofrånkomligen måste ta sig igenom. Så smyger det förrädiskt på en, suger tag i en och tar ett stadigt kloförsett grepp om både hjärta och hjärna.

Två dagar efter studenten tänkte jag och de mina att det skulle sitta bra med en liten söndagsutflykt till Gunillaberg, som är en herrgård från 1600-talet, uppförd av jönköpings dåvarande landshövding Johan Printz. Numera används däremot gården som en för allmänheten öppen trädgårdspark och kulturcentrum.
Att, sådär två dagar efter studenten, ens ta sig upp ur sängen och släpa sig ur hemmet innebar för mig en ganska mödosam förpliktelse, således var jag mer än smärtsamt tacksam över alla de (mjuka)djur jag kunde komma över att klappa på. Det första stoppet på utflykten blev solande katt.







Passiflora (eller passionfruktsblomma)






Vit duva - student. Oerhört symboliskt.


Sedan fick vi syn på _hästarna_. Ett ålderstiget hästpar utgjorde min lycka för resten av dagen, och jag vet inte hur länge jag stod och pratade med dem.






Hade bergis kunnat stå där i evigheternas evighet, amen.






Och innan vi for hem så besökte jag en oerhört kitschig toalett som fanns i den avliden Printz:ens residens

Orden är heliumfyllda karnevalsballonger och trådarna de är fästa vid sitter prydligt hopknutna vid mina stämband. Vinden tar annars så lätt tag i de fjäderlätta och får dem att sväva alldeles hämningslösa för att sedan spräckas, och långsamt singla tafatta mot marken. Jag håller ett stadigt grepp om trådarna, knyter dubbelknopar och surrar om; stanna där ni är. Fumlighet må klä mig till vardags men det står "finklädsel" på klädkoden och här lämnas inget åt slumpen. För att vara extra säker - en flyga runt kragen och jag tror jag är klar med saxen i skjortärmen