Jag vill tro att mina fötter koreograferar nya danser varje dag
trots min kännedom, om att mina steg egentligen
styrs slumpvis av symfonier som fåglarna komposerat,
Så gillar jag ändå tanken av att mina steg skulle vara
avancerade, att det såg skickligt ut.
fastän detta vetande, dras jag in i musiken och dofterna av våren
och de gör det hela lite svårare för mig att flyta in i
verkliga livet (där egentligen ingen hör hemma)