Och rättkänslan tippar på tå runt mig,

dess försök att vara diskret går åt helvete,

hur skulle jag kunna undgå mitt eget samvetes

gigantiska förstoringsglas?

Jag vet att jag är paranoid, 

Men jag kan inte vara lugn när min fantasi

sträcker ut det jag vill tro är sina armar,

kastar sig över gränslandet, av saker man får

och inte får fantisera eller drömma om.

Där inne, i  mitt huvud talar rösterna till varandra

Så tyst att jag endast kan ana att jag hör dem.