Med fingertopparna masserar du dina tinningar 

och din blick är snarare mer bestialisk än trött,

Jag räds dig och beundrar dig på samma gång,

du förvirrar mig och det beundrar jag.

Inte för att det är en särskild konst att förvirra mig,

jag tappar lätt andan och är enkel att häpna.

Men när din hand ligger alldeles för lättillgängligt

på bordskanten som en annan prydnad så skräms jag.

Hur enkelt det är att göra ett simpelt misstag

med en lättillgänglig porslinsliknande hand.

Åh som jag önskar att jag hade trott mer på horoskop

och visioner eller drömmar.

Eller som jag önskar att jag kunde lyssna mer

på vad andra säger.