Så dök du ner under ögonlocken på mig
och du landade i någons arm.
Du var en kall storm som inte orkat blåsa längre
som lagt sig ner för att bli varm.
Jag såg ner mot mina händer,
där fingrarna låg insnärjda i ditt hår.
I din utmatthet hade jag hittat min egen lycka,
och med det faktumet försvann dina sår.
Och jag önskade att det hänt på riktigt
att senariot var självupplevt
Men när jag vaknade sen på morgonen
förvandlades verkligheten till något skevt.
Åh, jag har svårt att hitta ord nu men du lyckas verkligen överföra känslor till ord.
ReplyDeleteoj, tack. Det var väldigt fint av dig
ReplyDelete