Kval

Jag fingrar på funderingar som legat orörda under sängen.
Ting jag önskar kunde bli gömda bakom förträngningens murar.
Tankar jag inte kan låta bli att undra över, oväsentliga saker som
ändå kan konsten att bli relevanta. Jag lägger händerna över ansiktet
och försöker istället låta mig gå förlorad i Mogwais vilseledande och drömska musik. Tänker att klingandet från klockorna är ljudet av regndroppar som försiktigt landar på mina armar. Fantiserar om att min puls börjar följa trumslagen och att jag själv leder mig in i basgångarna. Fast givetvis så leder de olika vägarna bara till en enda plats. En återvändsgränd, och jag vaknar med ett ryck. Då tankarna flyter tillbaks i samma banor igen,
utesluter musiken och får fingrarna att glida bort ifrån ansiktet tillsammans med klingandet och trumslagen. Slänger jag moralen i väggen, slänger "detta-kommer-riva-upp-något-som-du-så-länge-försökt-att-läka" i väggen med, och vågar till sist undra över vad du har för dig