And I got myself that ice cream grin

Det är ur pennan min frustration flyr och på de vita ytorna där tuschen härjat ser jag vart jag ilsknat till. När någon undrar vad det föreställer så vet jag inte vad jag ska svara, det är ilska och förtret men det är utnyttjad ilska. (På ett positivt sätt vill säga) Min syster sprang till pianot så fort hon blev förbannad, spelade stycken i dur som för en utomstående inte alls skulle låta aggressivt, men jag kunde höra när hon tryckte ner tangenterna sådär hårt. Sådär förbannat hårt. När hon var upprörd och jag är kanske likadan. Men jag saknar att höra musikalisk ilska i huset.

Det är breven ifrån min saknade och ifrån någon jag inte riktigt känner, de breven jag läser om och om igen och försöker tänka att den här personen faktiskt har suttit med handflatan mot papperet och skrivit för hand. Jag tycker handstilarna är vackra, och jag vill hoppa ner i kuvertet, har alltid tyckt att det ser lite ut som ett bo därinne. (haha)

Det är ett minne ifrån Uganda-resan som min Pappa gjorde för några dar sen, en lite absurd gåva, mamma fick ett halsband, jag fick en tröja som berättar hur man bäst skyddar sig från Malaria, och jag vet ändå inte vilket av minnena han tog med som jag gillar bäst.