Vardagsdramatik

Så hade jag försummat ännu en dag, sittandes nedtryckt i den hårda trästolen vid fönstret och fått tillvaron att självblekna; då det lätt kunde se ut som om mitt nästa delmål i livet var att nöta ett avtryck på sitsen. Av stolar jag har haft vid mitt skrivbord under( ) livet har jag nog suttit sönder ca tre stycken. Jag har en så dålig arbetsställning förstår ni, jag sitter liksom med benen uppvikta under hakan, eller också så vickar jag sådär lagom utmanande på stolen så att benen tillslut blir skeva. Min förra stol hade däremot gått ett annat öde tillmötes ; en gammal myran-stol vars stackars rygg brast efter att ha burit för många väskor .
Hur som helst hade det varit längesen någon fågel fallit offer som fånge i vår balkong, alltså; fallit offer under mina forskande fingrar och ögon och kameralins, och allt detta upptäckte jag till min förtret göra mig en gnutta besviken. Jag hade väl åtminstone hoppats på att jag var en god människa som, likt (förhoppningsvis) alla andra, vet att fåglar gör sig bäst i luften och i träden - inte i mina händer. Min katt och jag hade bråkat och höll oss därför borta ifrån varandra. Ironiskt nog slog jag slumpvis upp ett stycke ur ett urval av Kierkegaards skrifter som inleddes med: "vad tråkigheten ändå är hemsk - hemskt tråkig" Sammanträffandet slog mig, och jag gav ifrån mig ett ensamt skratt som ekade mot väggarna i det tomma rummet.
Efter en stund började jag undra om inte sängen hade en mer övertygande anblick över sig och jag lade mig för att drömma om herrgårdar av sand, hyllor fyllda av pastellfärgade koppar och om butlers i cirkuskläder som bemästrade jojons alla konster och trix. Jag vaknade och undrade vart alla dessa äventyr försvann om morgnarna och eftermiddagarna när jag verkade som bäst behöva dem. Jag menar; en seglats med Tom Waits över Singapore en tisdagseftermiddag vore väl inte skamligt? Miljöombyten förnöjer när man är trött på att göra vardagsdrastiska saker som att byta ut pinnstolen mot en fåtölj