Idag väcktes jag av något så bisarrt som min egen röst.
"Gå härifrån!" ljöd den brutet, och när jag druckit upp den sista sömnen så upptäckte till min förvåning jag att jag redan satt upp i sängen. När glaset (som detta var fyllt till brädden) med alteration också var tomt - fann jag att jag var ensam. Vem var det jag så oförskämt skrämt iväg sådär på förmiddagen? Var det mitt underjag eller någon av verklig rang?