Jag och mitt rum fylls så sakteliga av "Sandalwood", och jag enerverar röken genom att tvinga den tråckla sig igenom mina lekande fingrar. Halva nöjet med rökelser är, i min mening, att tanklöst få hantera de fladdrande rökstrimmorna; att se hur doften fäster sig i stämningen och hur den viker av, delar sig vid min hand, skapar mönster när jag andas rastlöshet på den. Ja, det är ett fantastiskt skådespeleri för någon så lättfascinerad som jag.