eieara

För några dagar sen tog jag en promenad med hund, kamera och stativ. Den här saliga blandningen av rastlösa själar och tekniska prylar visade sig inte vara särskilt lyckad, eftersom min hund råkade välta mitt stativ, med kameran på. Det hela resulterade i en trasig kameradisplay som numera bara visar ett obegripligt gåtfullt mörker när man helst vill att den ska visa något annat; en bild på en skamsen hund, till exempel.
Hur som helst så fungerar resten av kameran minst lika bra som den gjorde innan, så det har blivit lite utav en utmaning att fotografera numera - därav är vissa av de kommande bilderna inte särskilt imponerande, men jag vill låtsas som att det ligger en viss charm i att hitta de olika virrvarr som samlats på (minnes)kortet, fast sådär i efterhand då.



Eftersom det var ukm den här helgen, så tog jag med några utav mina bästa vapendragare att anlända tillsammans med.



Julia, den skalden, som förresten också är en av mina högst användbara kumpaner, satte av mot scenen på kulturvinden för att läsa ett par fenomenala texter som hon skrivit själv. Vi övriga stod längst bak och bröstade upp oss likt tuppar av stolthet.

Jesper var kvällens bästa värd, helt klart.