mellan vargtimmar och helvetesgap

Över axeln klyvs tomaten vid bladet och radioteatern ackompanjerar min kvällskomposition av grönsaker, surdegsbröd och butiken-té. En utomordentlig tillvaro för söndagsaftnar; men -
en kronisk oro har landat och dess kolli fäster sig vid mitt struphuvud när clair de lune mynnar ut ur högtalarna. Vem som helst urskiljer Debussys toner, och genast föreställer jag mig en särskild krokig gestalt.

Luften ser ut att vara tung utanför mitt fönster, och från de två hopsatta sängarna (Helvetesgapet mellan dem gör att den ena står tom, och vi samsas (inte) om plats i den andra) hörs lättnadens suck i duett. Jag tycker om det här; att ha en främmande doft i den miljö jag finner vara den mest familjära, jag föreställer mig att den fick huset att växa.