och sen är jag usel på att sova på natten, dessutom. Min oturliga och obotliga längd medför nämligen inte bara replikskiften som;

- Du är ganska lång va?
- Aa
- vad jag känner mig kort bredvid dig
- ...förlåt


utan även ryggont av olika slag och grader, och således utnyttjas sovrummet på skolan tämligen flitigt från min sida (vänster) den här terminen. Oh, att få ta små lurar mellan lektionerna och bara känna sig som en "ny människa" efteråt. Jag tror jag snart ska be någon av auktoritär karaktär på skolan att få min egen nyckel till det där rummet snart.

uppdatering; (När min filosofilärare påpekade att jag var lång, att "det har hänt något med kvinnor" och att "det är så många kvinnor som är längre nu" Tänkte jag påminna honom om att det i själva verket var han som var kort, för att liksom visa hur observant även jag kan vara, men insåg sen strax att det ändå är han som besitter makten över mina betyg)