Ett berg dit hon brukar gå,

Efter att snabbt och enkelt skruvat ihop en plåt med cornflakeskakor (eller häxgodis som min ömma moder kallade det för när vi var barn) tog Fröken Julie med mig djupt in i Tokarps skogar och ängar. Vi begrundade och beundrade den vackra Vattenlednindsområd-skylten, vars ytas storlek antagligen inte, vid själva tillverkningen av skylten i fråga, diskuterades tillräckligt noga för att en överenskommelse om huruvida ett simpelt "e" skulle kunna få plats på skylten, ägde rum.




Vi tog oss igenom höga gräs och stora ängar, där det nästan var omöjligt för kameran att undslippa solreflexer.

Så småningom slog vi oss ned på en mossklädd sten och åt våra bakverk och drack vår mjölk ur plastglas med djurmotiv på. Jag fick orm, Julia; ko.

omnom



Alldeles för snart fick jag ta bussen hem mot Habo i skymningen, som den hårt arbetande kvinnan jag är så går jag ju ändå upp vid halv fem om morgnarna. Suck.