Att ha en häst-och fårhage precis utanför fönstret är inte det bästa med där jag bor, nej, det bästa är hur fruktansvärt oskygga hästarna är, de kommer springande mot en (jag försöker låtsas som om det inte har något att göra med att jag har för vana att bära rågbröd i fickan så fort jag ska till en hästhage) och buffar med mulen på ens mage. I samma hästhage finns en ganska så stor damm där änderna och knölsvanarna håller till. Jag fick för mig att klättra över stängslet (man får göra det) och mata några av fåglarna, och glömde helt bort det där med aggressiviteten de flesta Knölsvansmammor besitter när de har ett gäng med ungar omkring sig. Mamman gick raskt (så raskt en Knölsvansmamma på tolv kilo nu kan röra sig) mot mig och bröstade upp sig så mycket hon kunde samtidigt som hon väste högt. Själv pep jag över stängslet och lämnade rågbrödet bakom mig, vilket svanmammans obrydda ungar glupskt satte i sig.
27 September 2011
Höstdag i Lund
Okej då. Jag lyckades inte hålla mig. Jag gick på en långpromenad med kameran
Att ha en häst-och fårhage precis utanför fönstret är inte det bästa med där jag bor, nej, det bästa är hur fruktansvärt oskygga hästarna är, de kommer springande mot en (jag försöker låtsas som om det inte har något att göra med att jag har för vana att bära rågbröd i fickan så fort jag ska till en hästhage) och buffar med mulen på ens mage. I samma hästhage finns en ganska så stor damm där änderna och knölsvanarna håller till. Jag fick för mig att klättra över stängslet (man får göra det) och mata några av fåglarna, och glömde helt bort det där med aggressiviteten de flesta Knölsvansmammor besitter när de har ett gäng med ungar omkring sig. Mamman gick raskt (så raskt en Knölsvansmamma på tolv kilo nu kan röra sig) mot mig och bröstade upp sig så mycket hon kunde samtidigt som hon väste högt. Själv pep jag över stängslet och lämnade rågbrödet bakom mig, vilket svanmammans obrydda ungar glupskt satte i sig.
Att ha en häst-och fårhage precis utanför fönstret är inte det bästa med där jag bor, nej, det bästa är hur fruktansvärt oskygga hästarna är, de kommer springande mot en (jag försöker låtsas som om det inte har något att göra med att jag har för vana att bära rågbröd i fickan så fort jag ska till en hästhage) och buffar med mulen på ens mage. I samma hästhage finns en ganska så stor damm där änderna och knölsvanarna håller till. Jag fick för mig att klättra över stängslet (man får göra det) och mata några av fåglarna, och glömde helt bort det där med aggressiviteten de flesta Knölsvansmammor besitter när de har ett gäng med ungar omkring sig. Mamman gick raskt (så raskt en Knölsvansmamma på tolv kilo nu kan röra sig) mot mig och bröstade upp sig så mycket hon kunde samtidigt som hon väste högt. Själv pep jag över stängslet och lämnade rågbrödet bakom mig, vilket svanmammans obrydda ungar glupskt satte i sig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
åh, vad fint. djur är verkligen det bästa!
ReplyDeletenu för tiden har jag två små kattungar klättrandes på mig hela dagarna. det är också himla fint.
Vackert! Mer film mer film mer film du kommer gå långt! Vad är det för låt?
ReplyDeletefan va fiiiiiint! men gud vad jag hatar fåglar . speciellt svanar.
ReplyDeleteEmil: Ah, kattungar. Du borde ta dom under armen och komma hit så jag kan få klappa på dom liten, jag saknar min gamla skruttiga alldeles för mycket
ReplyDeleteEdvin: Tacktacktack, återigen, tack. Eels - after the earthquake, om jag inte minns helt fel!
Sanna: Särskilt när dom väser åt en. Och börjar gå hotfullt mot en. Då tycker inte jag heller om svanar...
Hej!
ReplyDeleteAnmäl dig till veckans blogg om du känner för det och få fler läsare :)
Kram
http://pontusoskar.blogg.se