Smyg in under kappan på mig, första September

Och så blir gräset svalare under foten.

Utkast; 5:e juli
 Jag såg kylan gömma sig utanför  fönsterkarmen vid vårdcentralen, vilken jag frigjort från spindelvävar och diverse hoptorkade insekter. "Kras". Det låter "kras" när min plasttofflor råkar krossa en av de fjärilar vars öde mötts av en fönsterruta och en gatulykta. Jag såg en gråsugga kämpa sig från ett hål i väggen till okänd destination, plockade upp den  med hjälp av min svabb, och lade den hänsynslöst bland flirtkulorna vid roten av en plastväxt. Där var det i alla fall grönt, tänkte jag, som inte tordes plocka upp den med nyporna och placera den ute i den riktiga grönskan. Oerhört traumatiserande var det när jag dagen efter hittade den igen, gråsuggan, ännu krypandes och krälandes bland de bruna flirtkulorna (vilka jag tror ska föreställa jord) Jag råkade vattna en plastväxt häromdagen.

Sedan flöt de tidiga morgnarna bort från mitt medvetande, och vi sov för två, så länge som vi sov. Hade man fäst något i änden av en tråd och dragit den genom min kropp så hade man inte nappat någonting, men nu har jag lärt mig att jag bor i Råkornas stad, för de är de verkliga härskarna av den här staden. I och ovanför deras kolonier av löv och kvistar, högt upp i trädkronorna, håller de ständigt vakande ögon och fjädrar över mig när jag försöker orientera mig fram via cykel. Det är om kvällarna jag känner att min sittmuskulatur fungerar som den ska. Prima.