Jag är tillbaks i studentstaden och tillbaks till familjen jag bor hos, de är trevliga och frågar alltid om de ska koka en extra kopp kaffe och fastän jag ännu inte lärt mig att dricka kaffe än så svarade jag en gång ja tack för att se om jag blivit en smula mer vuxen. Om kaffedrickande nu avgör om man är vuxen eller inte så hade jag tydligen inte växt ett dugg, och tanken på att fenomenet med kaffedrickandet egentligen skulle vara en konspiration håller jag naivt fast vid när jag sitter där med min te-eller kalla oboykopp som det barn jag är. De jag bor hos är fantastiska och spelar hög musik från 80-talet om kvällarna och det trivs jag väldigt bra med, jag önskar bara jag kunde somna tidigare än dom för jag har alltid gillat det här med att någon är uppe och pysslar i köket eller vardagsrummet medan jag själv ligger i sängen och ska somna. Men numera är min dygnsrytm lite intakt, inatt sov jag till exempel tolv och en halv timme, och jag förstår inte för mitt liv hur det kunde ha gått till, men plötsligt vaknade jag bara och fick en smärre shock av att titta på klockan. Jag börjar tro att mitt undermedvetna som får vara med om alla möjliga saker som händer i mina drömmar vill ta över, och alltid få förbli i drömläget. Men detta har blivit mer av en ovana de dagar jag är ledig, så eftersom jag ofta somnar sist har Stephen Fry fått vara den som håller sig uppe och läser godnattsagor till mig, det fungerar ganska så bra att somna till uttal av olika besvärjelser från trollkarl och häx-världen har jag märkt. Hemma pysslar mamma och pappa med oöppnade flyttkartonger och glädjs över den flyttbara köksön och badkaret, och i det huset firade vi alla jul med att sova alldeles bredvid varandra på golven. I barndomshemmet har Märta Mås-mattorna ersatts av svarta håriga i syntet, hon som bor där är väldigt intresserad av inredning, har hon sagt, och självklart är jag glad för deras skull. Det ska man ju vara. I närheten av huset hade vi en trädkoja när vi var små, och när vi promenerade förbi där för sista gången i somras så noterade jag att kojan hade blivit renoverad och utbyggd i form av nya pinnar, kvistar och träskivor som golv och väggar. På så vis kunde jag tillslut försäkra mig om att ägarna till det nya huset, de var rättmätiga sådana.