På januarifrusna gator halkar jag med cykeln i svängarna men lyckas stapplande komma i balans utan att skrapa knäna. Susar från mitt hus till universitet ungefär varannan dag och börjar motvilligt inse att hela cykelstaden har förvandlats till en halkbana. Ignorerar faktumet. Vad jag skulle behöva är en särskild gammal skruttig katt vid fotändan av sängen, eller min handrygg mot en hästkind och jag undrar vad De gör hemma nu; antagligen gläds de fortfarande över det nya badkaret och den flyttbara köksön på hjul, jag undrar om de också behöver anstränga sig för att försöka få tillvaron att verka mer romantisk och sagolik än vad den nog egentligen ter sig att vara, kanske har jag blivit för bekväm, kanske vill jag mest av allt ha en omruskning. Tänk om man kunde beställa sådana, ett helkvällspaket - kroppsbehandling, en ordentlig omruskning som skakar kanalerna på plats igen, för jag har fastnat i något slags mönster i grått, och jag bär inte upp den färgen särskilt bra vill jag tro.