En slags uppdatering

Och nu då?

Numera dricks det rom inne på studentrummet om kvällarna och jag börjar undra om mina kära korridorare bara ljuger för grannsämjans skull när jag frågar dem om det hörs genom väggarna när vi skrålar på gitarren och på stämbanden in till morgnarna. I lördags hade vi en slags sista tentan-fest hemma hos min vän Martin som bor på den mest idylliska av platser i Örtofta. Det var så vackert att det gjorde fysiskt ont när man körde igenom den lilla stentunneln och ut till deras kollektiv. Där fanns sjöar, gigantiska ekar, påfåglar (!) , musikinstrument, kråkslott, och att få rulla sig i sommargräset om natten är något jag längtat efter djävulskt länge.

   Och här sitter jag ibland  i min mossgröna kärlek till soffa och grubblar över vad jag ska göra i höst - för någon vecka sen ekade mitt brevinkast inte lika tomt tillbaks till mig som det brukar, utan istället fick jag ett brev som sa att jag får läsa på Kvarnby seriehögskola om jag ville det, och allt blev plötsligt väldigt omvälvande mitt i slutspurten på tentaveckan, så den tentan var väl inte min mest välskrivna. Ungefär samtidigt fick jag reda på att jag för brödfödan ska måla fönster och kofållor i den idylliska lantdelen av Genarp i sommar. Kravet för att jag ska kunna jobba är: "ja, det måste ju vara soligt ute". Så det känns väl mer än ganska så bra att få prata med kor och katter samtidigt som man målar, samtidigt som man tjänar pengar, samtidigt som man utövar fysiskt arbete. Hederligt arbete. (Och samtidigt som jag får stanna i skåne under sommaren)

I helgen tänkte jag åka till Jönköping en sväng och sälja min saxofon och försöka omvandla de pengar jag kan krama ut från mitt lilla instrument till sensommarplaner - jag inser precis att jag inte varit i Jönköping/Habo sen i vintras (sen dess har mor och far lyckats få upp ett gärsgårdsstängsel, och nu har jag fått lära mig att det i princip är olagligt att riva ett sådant - river man ett gärsgårdsstängsel så måste man lova att sätta upp ett nytt någon annanstans. En helt underbar regel, och lite märklig parentes) men ser inte direkt det faktumet som en förlust. Dessutom får jag krama på min, från Amerikat hemkomne, Nils, och på mina popdjur och på mina föräldrar, min uggla till katt och min lakritssäl till hund. Och tja, äta gratis mat, vilket man aldrig uppskattar så mycket som man gör när man inte varit hemma på ett halvår.