Jag sov tretton timmar inatt.

Kom hem från Emmaboda igår och anlände hos jesper på eftermiddagen, han stod ut med mitt omedgörliga humör och bjöd på pannkakor och vi tittade på skojfilm fast jag somnade mitt i den och när jag vaknade var klockan plötsligt ett. Och så fick jag varm macka, som ett trött barn vid frukost på morgonen. Glad som ett barn. Separationsångesten är påtaglig som sig bör och blåmärkena likaså.
Det var en bra festival.

Jag kommer hem till ett mycket tomt hus och väntar på att få åka till havet, väntar på att få krama om de mina, väntar  på att veta, och luften speglar mitt humör för det hänger och är grått och trött och blött, fast skiftar. Det skiftar, och jag känner mig tung och trött och entusiastisk ibland och oerhört oentusiastisk ibland. Ikväll kommer en brunbjörn till huset vilket antagligen är precis vad jag behöver. tur det.