För ett par år sedan kom jag av en slump över fotografen Hannah Modigh när jag, tämligen oengagerat, bläddrade genom några olika böcker från Jönköpings stadsbibliotek i väntan på buss 101 mot Habo. Men när hennes fotografier uppenbarade sig framför mig försvann oengagemanget och jag blev av någon märklig anledning alldeles, fullkomligt betagen. Och så idag kom jag att tänka på henne igen, till ljudet av det smattrande regnet mot mitt fönster och den begynnande höstkylan och snörvlandet
Jag presenterar för er; Hannah Modigh / snörvel
så himla himla fina bilder. det är något speciellt, får någon känsla i magen. blir glad. bra inspiration.
ReplyDelete