Jag är tillbaks i studentstaden och tillbaks till familjen jag bor hos, de är trevliga och frågar alltid om de ska koka en extra kopp kaffe och fastän jag ännu inte lärt mig att dricka kaffe än så svarade jag en gång ja tack för att se om jag blivit en smula mer vuxen. Om kaffedrickande nu avgör om man är vuxen eller inte så hade jag tydligen inte växt ett dugg, och tanken på att fenomenet med kaffedrickandet egentligen skulle vara en konspiration håller jag naivt fast vid när jag sitter där med min te-eller kalla oboykopp som det barn jag är. De jag bor hos är fantastiska och spelar hög musik från 80-talet om kvällarna och det trivs jag väldigt bra med, jag önskar bara jag kunde somna tidigare än dom för jag har alltid gillat det här med att någon är uppe och pysslar i köket eller vardagsrummet medan jag själv ligger i sängen och ska somna. Men numera är min dygnsrytm lite intakt, inatt sov jag till exempel tolv och en halv timme, och jag förstår inte för mitt liv hur det kunde ha gått till, men plötsligt vaknade jag bara och fick en smärre shock av att titta på klockan. Jag börjar tro att mitt undermedvetna som får vara med om alla möjliga saker som händer i mina drömmar vill ta över, och alltid få förbli i drömläget. Men detta har blivit mer av en ovana de dagar jag är ledig, så eftersom jag ofta somnar sist har Stephen Fry fått vara den som håller sig uppe och läser godnattsagor till mig, det fungerar ganska så bra att somna till uttal av olika besvärjelser från trollkarl och häx-världen har jag märkt. Hemma pysslar mamma och pappa med oöppnade flyttkartonger och glädjs över den flyttbara köksön och badkaret, och i det huset firade vi alla jul med att sova alldeles bredvid varandra på golven. I barndomshemmet har Märta Mås-mattorna ersatts av svarta håriga i syntet, hon som bor där är väldigt intresserad av inredning, har hon sagt, och självklart är jag glad för deras skull. Det ska man ju vara. I närheten av huset hade vi en trädkoja när vi var små, och när vi promenerade förbi där för sista gången i somras så noterade jag att kojan hade blivit renoverad och utbyggd i form av nya pinnar, kvistar och träskivor som golv och väggar. På så vis kunde jag tillslut försäkra mig om att ägarna till det nya huset, de var rättmätiga sådana.

en minut från nyår

Ett litet videoklipp från tolvslaget som jag tänkt dela med mig av. Jesper hade med sig en rislampa som fick sväva iväg vid prick.

huset

Nu tänkte jag göra något så brutalt som att sno en hel bunt riktigt snygga bilder av min vän funkis. Anledningen är den att hon och jag var på utflykt inuti ett ödehus som ligger i min hemby, och medan min kamera låg hemma och alldeles utsugen på batterier så agerade hon fotograf under vistelsen (och en jäkligt duktig sådan). Huset är en gammal villa som stått tom sedan ganska länge, exakt hur länge vet jag inte, men många gånger har jag promenerat förbi det och varje gång har jag velat våga mig in dit för att se om det finns någon chans att uppleva det hela från insidan, och för bara några dagar sedan berättade min kära mor för mig att de snart skulle riva det stackars vardagskråkslottet till hus för att istället bygga flerfamiljshus där. Inte särskilt romantiskt. Men när då min vän kom och besökte mig så bestämde vi oss för att nu var det dags att kliva in. Vi hade tur, och hittade en dörr som gick upp bara man tog i lite, och när vi väl var inne så ägnade vi ungefär hela vistelsen åt att "ååh:a" och "aah:a", så vackert som huset var, om man bortsåg från mögelfläckar och igenrasade tak och annat dylikt.
Det finns en del rum som inte fastnade på bild, rum man inte riktigt vågade sig in på grund av rasrsitk, rum med inbyggda bänkar i väggarna och vackert svarvade trappräcken som följde en majestätiskt trappa upp till en andra våning som såg ut att vara identisk det första planet, med gasspisar och gamla element bredvid. Den trappan på bilden hörde till köksingången, den ingången vi lyckades lura oss in genom, och den trappan vågade vi oss mycket försiktigt upp för.

morsan

Jag gör som min goda vän Julia och passar på att tillägna ett inlägg åt Edvin som gör ett alldeles eget (och alldeles, alldeles underbart, får jag lov att tillägga) fanzine. För någon vecka sen så damp det tredje numret av Morsan & Mötley crüe ner i brevlådan till huset på Smörblomsgatan där jag under julhelgen tillbringade större delen av den så kallade ledigheten med att sno julgodis från skafferiet och spela Carcassonne med de ödmjuka själar om beslutat sig för att offra sin dyrbara tid till något så enkelt som min lycka.

Hur som helst, så var det här numret av Morsan helt fantastiskt bra, och jag hade den oerhörda äran att få bidra med illustrationer till även det här numret. Och det är dessutom tillgängligt för precis alla de som vill ha, det är bara att ta och skicka iväg ett litet mejl till Edvins mejl och hur man gör det får ni reda på om ni "klickar er vidare" (<--hippt uttryck och så vidare) till hans blogg!

ikonbilder

Istället för ord; teckningar

I fredags hade min vän Jesper anordnat ett event han kallade för "Artsy Fartsy Bonanza Party". Och det gick mer eller mindre ut på att de som ville som var inbjudna kunde få visa upp sina konstnärliga alster hemma hos honom. Så över en kväll var min kära väns lägenhet både en festlokal, konsthall och musikscen på samma gång. Det var ett hemskt bra initiativ från hans sida och jag tänkte väl att en teckning eller tre från mig till hans väggar inte kunde skada. Här ovan är i alla fall de teckningar ni kunde ha fått se om ni också hade varit där! (okej, fandå, jag har alltså börjat tala i ni-form här i bloggen, jag kan inte bestämma mig för om jag ska tycka att det är en artig gest, eller om jag bara drabbats av hybris)

och när vi ändå är inne på ämnet så hittar man den här bilden på postsecret

Inatt drömde jag att jag var ute och festade med Alec Baldwin. Det var nog den roligaste utekvällen jag haft. Och sen blev jag kär. I Alec Baldwin

konsten att leka

Jag tog min vän Simon under armen och begav oss till en strand. Han skulle hjälpa mig att berätta en liten saga, ungefär.

"Säg att du slagits med en grizzlybjörn, eller nåt"

Jag känner en Carl som ägnar sig åt kampsport, och sånadära saker. Och ibland går det lite vildare till än vad man hoppats på. Sympati, ömma ord och omhändertagande sökte han. Spott och spe fick han;

- kolla här, sa han
- låt mig hämta kameran, sa jag.

Nya duschdraperier och något att knappt ha på bena

Idag har jag haft en slapsticksmorgon eftersom jag;
inte vaknat när jag skulle ha vaknat
bitit mig i kinden så att det börjat blöda och jag nästan börjat gråta
bitit mig i tungan så att det började blöda och jag började alldeles bombsäkert gråta
sprayat mig i ögat med hårspray
snubblat
missat bussen
nästan tappat kjolen i ett försök att springa ikapp bussen
skaffat mig strumpebandshållare till mina alldeles för korta och sladdriga ståuppare (fniss) och strax insett att jag nog aldrig kommer kunna använda strumpebandshållare i verkliga livet mer än på fotografi
ja, och sen har jag ritat tillsammans med Gustav också

sjöjungfrufoster förlöst i badkar, hår i blixt, gäddan och jag

Ivägburen till det traumatiserande ljudet av klackskor mot linoleum

Vad som händer

MMin batterisladd till datorn har plötsligt gått sönder, så jag är hemskt begränsad vadgäller internet. Det har lett till att jag istället för att sitta och slösurfa har; suttit och ritat mycket och länge och tillbringat den dyrbara internettid jag har till de senaste Kobra-och julkalenderavsnitten, dansat omkring i rummet till musik, ägnat mycket tid åt att komma på långa, exceptionella (och en smula ekivoka)julklappsrim, utvecklat pedanteri samt en ohälsosam relation till glögg. Tror jag ska vänta ett tag med att lämna in sladden, min nya tillvaro funkar liksom helt okej