Dimanche

Kväll

Och mitt humör är som
tråden i ett elstängsel.
Orden du inte säger lägger distanser mellan oss,
vi blir otydligare för varann.
Och jag undrar om du någonsin saknat mig
så att det gjort ont
Jag klär på mig blickar du ger mig
och jag virar in mig i dina väggar,
din doft ska fastna i mitt hår.
Sen kan du göra vad du vill

Alice

tackkort ifrån studenter pryder skrivborden
Det finns inget jag har så svårt för
som att säga hejdå

Ett annat inlägg

En rygg vänds mot ett ansikte och
ett leende träffar inte sitt givna mål.
Dalar istället ner, under fötterna och under huden.
Inte stilla, utan istället förvänd
av ilskan och förtreten
nu vibrerande av kokande frågor.

som

- "Varför vänder du ryggen mot mitt ansikte,
när jag vänder mitt ansikte mot hela dig?"

Jag har en fluga på datorskärmen och jag har
bilden av dig fastetsad på hornhinnan
klistrad över ansiktet, påmålad i handflatorna
och inpräntad i huvudet.
Och tro mig, jag har bett om frigivelse

jag följde blint min intuition #2

Jag : Hej, får jag ta kort på er, jag tycker bara det ser så fint ut
Båda: (på väldigt bred skånska och i munnen på varandra) : Ja gör det, det kan du väl få!
Mannen till vänster: (medans den andre ler stort) Vad är det som är det intressanta? Är det skägget? (Båda skrockar)




Att man inte kan fly ifrån sina problem,
det är jag medveten om.
Ändå var gårdagens tripp välbehövd, och, att bara spatsera
på Lunds gator i timmar för sig själv, sitta under ett träd i en park
och läsa eller prata med främlingar (såsom glada skåningar och förvirrade britter)
var det mest skönaste jag gjort på väldigt, väldigt länge.

Osmidig

Man brukar säga att hur katter än hoppar, ramlar, trillar eller faller
Så landar dom alltid på tassarna, samma sak kan inte sägas om mig.
Förutom denna incident har de senaste dagarna varit blandningar av tårdrypande farväl,
(det gör ont i mig fortfarande) Men för att inte glömma skrattfyllda, underbara soldagar (jag ler stort när jag tänker tillbaks på dem) Och jag känner att denna hösten inte kommer bli lik någon annan. Det finns väldigt fina människor.

osmidigt eller oerhört br00tal.

Något jag vetat ska hända förr eller senare är något jag skjutit upp sen dagen jag fick reda på det. Tills idag.
"Javisst gör det ont när knoppar brister"

Grass

"My nose was screaming that you smelled
Like a lover
But my hands had to treat you
Like a brother"

Lights

light

some are automatically moving towards it.
Dancing, trembling or running.
And when light exchanges with darkness
there can't possibly be anything but light afterwards?
Unless you can't find the way out
Which is, always very difficult to find.
Why is it so difficult?
It's not lit up

That long bus ride

"I know a girl who cries when she practices violin.
'Cause each note sounds so pure
it just cuts into her
and then the melody comes pouring out her eyes."


/Bright eyes
Going for the gold

Under ögonlocken

Så dök du ner under ögonlocken på mig
och du landade i någons arm.
Du var en kall storm som inte orkat blåsa längre
som lagt sig ner för att bli varm.
Jag såg ner mot mina händer,
där fingrarna låg insnärjda i ditt hår.
I din utmatthet hade jag hittat min egen lycka,
och med det faktumet försvann dina sår.

Och jag önskade att det hänt på riktigt
att senariot var självupplevt
Men när jag vaknade sen på morgonen
förvandlades verkligheten till något skevt.

Flowers and Lovers

"Now I believe that lovers should be draped in flowers,
And laid entwined together on a bed of clover,
And left there to sleep,
Left there to dream of their happiness."

drömmen om

och dom få dagar jag blev tillgiven, låg sköra i mina händer.
slank mellan fingrarna en och en och nu finns
det bara tid till att drömma. Och som jag drömmer.
Jag blir inte längre lika förvånad när några av dom
upplevs här, utanför ögonlocken. För det händer,
men det är sällan andra drömmar förutom mardrömmar.
Jag vill somna om, leva i den världen tills jag
hittar en ny, utanför.


Det gick förresten upp för mig, att den här hösten kommer bli den tyngsta