I love her, for every speck of trouble she is

Sometimes the scales themselves weight too much.

Hrafninn flýgur

Dagens ord (plagg): Äppelknyckarbyxor

Det ligger för tillfället längst upp på min favoritordlista.

message in a bottle

Today, while opening the letterbox, I got myself a big smile - recieving something - quite remarkable- that I didn't expect. Nothing less than a message in a drift bottle


It occurred to come from my beloved admiral, and my smile quickly disappeared as soon as I found out that he's been marooned for not a week. (Let's say it was not a very cheery wave from this, very indeed, stranded youngster)

Funny Games

Probably one of the best movies ever made (according to me, of course).
The first version was made 1997 in Austria, and ten years later the director created a new version in Usa (since it was the american audience he wanted to direct the movie towards) Why? Well, I shouldn't say why unless you've already seen it. Michael Haneke (the director) wouldn't want me to





"You shouldn't forget the importance of entertainment!"

nonsense

I tried to create a swamp-queen, but she ended up more sea-like.

Sommaren står o väger

A few days ago, we decided to have a picnic on the 18th of June. What we didn't know was that there would be rain that very day. It didn't stop us though. Julia made the picnic possible for us by putting pillows and blankets on the flor, together with the deliciousness and some flowers here and there. It was very successful indeed!




After the sugar-consumption, we all got very tired and ended up in piles.'

The following photos shows the effect of biking home, finding a very threatening sky and high grass.

black colour and lack of sanity

Målen

Minna is the only one I know who has a hammock on the roof. Which is, according to me, one of the best inventions ever.



after two hours of drinking cold chocolate at the roof, we both decided to take this years first dip. And we saw documenting it as a fact.

En affär

Avtrycken på mina ben är egentligen kyssar från tunga grenar och våt mark.
Låt dig inte luras av mitt upprivna yttre; för man kan lätt tro att det är tecknen på en ofrivillig handling .
Tvärtom - det var en passionerad sådan. Men i ärlighetens namn var det jag som först protesterade när jag inträdde skogen,
blev dock kvickt snärjd - för dess höga träd och dunkla tystnad är lite av en förförerska.

Jag viskade att hon doftade som bäst när det hade regnat dagen innan

Det är allt jag kommer sakna.

Det är de varma väggarna, sättet trappan knakar på när man tyst försöker smyga in i sitt rum klockan 04.00. Det är hur huset doftar när man har varit borta ifrån det för länge, det är lyckan som uppstår när man hittar ner till köket fastän det är kolsvart överallt. Det är hur man hör, beroende på ljudet av stegen i trappan, vem som är påväg upp. Det är minnena av hur vi sprang fram och tillbaks i korridoren påväg till köket, iklädda bara nattlinnena när vi var fem. Det är tapeten i vardagsrummet och korkskruvehålen i taket som uppstått efter alla års nyårsfiranden. Det är körsbärsträdet och äppelträden och plommonträdet och päronträdet i trädgården. Och syrénbusken som mer liknar ett träd, även den. Hur jag brukade klättra i det tillsammans med min katt. Det är stubben min katt vässar klorna på. Det är smärtan som uppstår när man slår hälen mot trappstegen efter att ha rusat för fort nerför trappan. Det är alla skrymslen och särskilt mammas och pappas garderob med alla strumpor och gamla kläder som man kan gömma sig bakom. Det är de fula 90tals-tapeterna i några av rummen, det är skåpen jag använde som godsedjursgömmor, som sedan blev dagboksgömmor, för att i sin tur bli alkoholgömmor. Det är hur man, direkt efter att man kommit hem, lägger nycklarna på kistan i hallen, eller alternativt, byrån i samma rum. Det är mattan i hallen som har bytts ut ett ex antal gånger, men som alltid lyckas bli lyckad och omtyckt av min hund (och hundarna före henne). Det är hur vi kan ligga där på mattan, jag kliandes, hon naffsande. Det är hur man hittar rätt i hela huset även om en propp har gått. Det är dörren till min systers rum som inte har gått att stänga på säkert 8 år, det är märkena i samma dörr som uppstått när samma syster har bråkat med den andra. Det är den väldigt märkliga och gigantiska blåvita byrån som har klistermärken på sig, det är de blåa dörrarna i källaren. Det är den fula färgen på utsidan av huset och det är alla räddningsaktioner som har med vilsna fåglar på balkongen att göra. Det är sjögräsväggarna och sextiotalssoffan i nittiotalsrummet. Det är barnteckningarna på väggarna och min systers långa hårfläta som hänger (lite äcklig) avklippt på anslagstavlan i mammas och pappas rum. Det är den jättestora pappers-fisken som min bror gjorde på dagis, som hänger på samma anslagstavla. Det är tidningsurklippen, böckerna och fotona. Det är vetskapen om vilka trappsteg man inte ska gå på sent om natten, för då gnisslar de förfärligt. Det är vyn från köksfönstret till fågelbordet. Det är alla nätter vi har sovit på balkongen, och alla födelsedagar som firats där. . .

Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, och skriva upp alla saker som jag kommer sakna med det här huset. Visserligen är det ett år kvar tills Mamma och Pappa säljer det, och, fan. Jag har bott här i hela mitt liv och vet mycket väl att jag kommer överge det snart - men att veta att det inte är hit man kommer åka när man ska hälsa på, känns skruttigt.
Det är en märklig relation. Mest av allt vill jag vira in mig i väggarna, svälja dofterna och leva på minnena.

1999

Jag minns att han hade gjort mig upprörd efter att inte ha tackat min mamma för maten. Han visste inte hut - och själv visste jag varken in eller ut. Han frågade mig, lite nonchalant, om jag inte blivit kär i honom än. Han frågade mig . Jag - tjejen som erbjöd sina potentiella pojkvänner en studsboll i utbyte mot ett förhållande - om jag inte blivit kär än, och jag satte genast igång med att tyst gå igenom hans bra och dåliga kvalitéer. Samtidigt som jag försökte uppehålla honom genom att mumla oerhört osammanhängande. Tanken att jag skulle vara för ung för att befinna mig i ett förhållande slog mig liksom aldrig, och pressen, svetten, hans kisande ögon (och måhända den biologiska klockan) fick mig att slutligen säga "ja". Så att jag tre timmar senare skulle kunna befinna mig i tillräckligt trygg miljö för att ringa och göra slut.

Rumors are flying

Jag sitter och svänger till härligheter, blåser stora bubblor och är förstår inte att det är sommarlov. Ikväll blir det roadtrip till Nässjö (denna väldigt exotiska destination) Där det blir poesifestival, nattfika och sommarlovs-firande.

Imorgon är det skolavslutning, och det hade jag, Emilie, Julia, Cornelia och eventuellt några till tänkt att fira med

dagens ord: Ryggrad

för det låter så vackert och är så skönt att säga (ser oftast väldigt vackert ut med för den delen)

det vete fan

They say she changes when the sun goes down...

Dagens ord:

" Solskensoptimist "

Olgas mansion

I took a quick visit to the owner of one of the most beautiful rooms I know. We ate strawberries and cookies and drank slush ice, to survive in the heat, and cuddled with Torkel and Aquarius (her new roomies).

Stockholm with photo class

My photo class went to Stockholm, I think mostly just for fun because the only thing we really did together was to visit the new photografical museem (which I had already seen since I was there the last weekend). So Cornelia and I took our happy spirits and just basically walked the whole day, stayed for a few minutes to fill our empty bellies with faccacios and ice cream. We also met my sister and Signe!