men sänker man ljudet från gatan så slipper man bekanta sig med dessa, alldeles för vardagliga, olyckor. Som stämplar av samvetskval fästs deras fjädrar i blod på de bilrutor som inte brist under tyngden av deras, nästan icke-existerande, (fjäder)vikt. Genom huvudkuddarna hör jag ändå bilarna tvärbromsa, och jag har lärt mig urskilja vilka av dessa som sker i; frustration, skräck eller stress. De flesta i det sistnämnda. Alltså ingen i sorgens begrundande. Jag väntar på detektiverna med replikerna: "det har skett ett mord här"
Ni vet den där känslan av att det är uppror inuti
oh vilken fin text.
ReplyDeletealltså. jag tror jag har kommenterat varje inlägg nu i ngr veckor. men du är så jävla grym så jag får liksom inte fram några bra ord att förklara det på.
ReplyDeleteDU ÄR SÅ JÄVLAJÄVLA GRYM!
sanningen är att jag är också livrädd för fjärilar. :( jag stod jättelångt bort och zoomade in den.. men det är ju en annan historia(a)
så fint, verkligen :)
ReplyDeleteBellsi finis. tack for pat pat! och jag gillar din blugg lite vaa. du ritar fint o sa. fotar fint. mhm. alskar bilderna pa minna nar ni badar. sjukt snygg bading suit har hon ocksa.
ReplyDelete