Slottskyrkogården, fågeljakt och begravning

Efter att ha inhandlat bröd till -vad vi trodde skulle bli- en fågel-matar-picknick, så begav vi oss istället till slottskyrkogården i tron om att detta var en väg som förenklade den fortsatta vägen till stadsparken. Icke. När vi träder in i slottskyrkogården möts vi av en aningen förvirrad kvinna, hållandes en karta som täcker halva henne. "Ja, som vi har förstått det är vi alltså vid slottskyrkogården, och vi ska till ett kapell som ska ligga här någonstans. Begravning". Varken jag eller minna är särskilt familjära vid dessa kvarter men sneglar upp från kanten av kartan och ser något kapell-liknande monument ett par tio meter ifrån oss och föreslår att det kanske kunde vara vad hon letade efter. Vi skiljs åt, och jag och Minna fortsätter in på gården för att sedan möta ett gäng, till synes, glada och färglada ungdomar spatsera mot samma kapell och vi börjar snart undra om detta verkligen är kapellet den stackars damen letade efter. Påväg bort strör vi bröd omkring oss, efter att vi snart har kommit till insikt att vi inte kommer hinna till stadsparken förrän buss 119 kör iväg med Minna. I desperation letar vi efter alla fågelliknande varelser och hittar endast en förskräckt duva som inte verkar vilja ha vad vi har att erbjuda.