Järvarna var närgångna och, till min fascination, galopperade faktiskt. G
Andra varelser man kan titta på där är finlandssvenska, piprökande män. Han höll med mig om att ska det rökas så ska det ju helst vara igenom detta ting, och jag försökte generat charmera karln genom att berätta för honom att jag faktiskt själv har ett liknande instrument hemma. Det gick inte hem, och jag fick inte ta honom med mig.
Sedan klappade vi lite på fåren och åkte hem.
Ah! Nordens ark! En herre på jobbet, en nittiofyraårig ursosse med den skarpaste hjärna jag mött, tyckte att jag skulle åka dit i somras. Han och jag brukade prata politik och framförallt miljöfrågor under den kvartslånga tillsynen som han hade sig tilldelad - det slutade alltid att jag satt där snarare en halvtimme, för han hade alltid intressanta saker att säga och jag blev alltid så engagerad och tänkte att, fan, om en nittiofyraåring som snart ska lämna denna jord kan vara så engagerad så borde jag simma till Japan och tvinga dem sluta skjuta valar eller nåt, vad Greenpeace nu gör. Men ja, eftersom vi delade kärleken till djur och natur tipsade han mig om detta ställe, men det blev aldrig av att jag åkte dit. Får bli nästa sommar. Om inte annat för Bengts skull.
ReplyDeleteJag tycker innerligt att du bör besöka stället. Det är en väldigt trevlig promenad vill jag lova, och kanske har även du turen att stöta på charmerande finlandssvenskar - skrockeliskrock.
ReplyDeleteMh, förstår prestationsångesten, men det kommer en tid för dig som Greenpeace-deltagare också ska du se, var så säker! När tiden är inne. Så länge kan du ju strosa runt i underbara botaniska och fascineras av de köttätande växterna och småpojkarna i paljettklädnader (av någon anledning ett av det starkaste minnena från den vistelsen) , ack om jag kunde.