Elegant och ljudlöst tassar hon över golvet för att minst lika charmant slå sig ned på den, till synes persiska, mattan. Hon betraktar mig från där hon ligger på rygg och kråmar sig - ger mig en blick som skulle få vilken människa som helst att erinra sig den beryktade sängkammarblicken. Jag frågar henne vad det är som gör att hela hennes uppenbarelse uppfattas som så överdådig, och hon svarar sådär på katters vis - ett svar som inte gör intentionen i hela frågeställningen klarare för mig, men gör mig minst lika nöjd som om jag hade fått ett skarpt svar.