DEEF

25 October 2010

Ekarnas farväl


DSC_0020DSC_0129DSC_0139
DSC_0033




Det är inte märkligt att allhelgonahelgen äger rum på hösten - för jag påminns ständigt om min egen dödlighet vid anblicken av de undernärda, avklädda träden som sträcker sina knotiga ben över grusvägen till mitt hus.

När jag, för några dagar sedan, såg hur träden hastigt tappade fästet om sina löv, och således tvingades se de tunna små kroppar singla hjälplösa ner mot marken kom jag att tänka på en dröm jag några nätter innan det hade haft. I drömmen hade jag funnit mig själv med femton gaddar i mina egna kupade, skälvande händer. Med en övertygande känsla av obehag hade jag sedan rört tungspetsen mot den övre delen av käken inuti munnen, och med den känt, till min förskräckelse, precis vad jag fruktat. Det var en sällsam intuition som plötsligt började spraka till inom mig, likt ett plötsligt fyrverkeri, då tungan rörde sig upp och ned över de små hålrum där tänderna skulle ha suttit. Jag vaknade innan jag hade hunnit tänka efter noggrannare i drömmen, och skötte istället denna syssla i (ny)vaket tillstånd. Jag genomförde då en liknande ritual som den jag precis gjort i undermedvetandets övertag, samtidigt som mina händer lyftes mot min blick, och jag kunde till min lättnad inse att det bara hade varit en fånig dröm.
Men när jag några få dagar senare stod där under träden och hörde deras gälla klagan, då de i sorgens desperaton gned sig mot varandra för att hitta tröst, kände jag lite av samma handlingslöshet som jag gjort när jag (inte) stått där med tänderna i händerna . Eftersom jag i drömmen också hade försökt att sätta tänderna tillbaks på plats, men misslyckats utan istället råkat sätta dem helt fel (en kindtand istället för en framtand) så vågade jag inte föreslå ekarna att göra detsamma. Min kunskap brister trots allt en hel del när det gäller ekarnas anatomi.

9 comments:

  1. läskigt fint.
    du är så jävla duktig.
    så jävla duktig.

    ReplyDelete
  2. Ah - tappa-tänder-drömmar är de värsta, åtminstone de mitt undermedvetna kokar ihop åt mig. Särskilt de när man mitt i förskräckelsen tror sig vakna och precis när den där ljuva lättnade börjar spridas i ens artärer, så känner man efter och inser att tänderna fortfarande är tappade! Och SEDAn vaknar man till slut på riktigt, helt förstörd, men åtminstone med tänderna i behåll.
    Och - fantastiska bilder!

    ReplyDelete
  3. vad du är fantastisk. helt enastående. gillar teckningarna och texten och musiken och dig.

    hästen

    ReplyDelete
  4. jag läser sällan vad du skriver, men jag älskar dina teckningar. på riktigt. skicka så jag kan ha på min vägg.

    ReplyDelete
  5. oh, det gör jag gärna - men jag vet ju inte vart jag ska skicka!

    ReplyDelete
  6. åh, så fint. man kan ju inte fylla i sin mail här tyvärr, men skicka gärna ett meddelande till jonsson-emil@hotmail.com

    ReplyDelete
  7. ah, var visst inloggad nu. men det är samma person som ovan.

    ReplyDelete
  8. jättefint. allihop,bilderna&orden

    ReplyDelete

The definition of madness