16 November 2010

Ode till en älg



DSC_0015DSC_0025
DSC_0020
Det var på fredagsmorgonen när jag, ritualenligt och sömndrucken, precis öppnat badrumsfönstret - som jag fick syn på dem. De tre ståtliga, än lite vingliga, älgarna. De hade hittat vägen till den tunna övermogna äpplen vi låtit stå bakom skjulet i utkanten av trädgården och jag hade, vid åsynen av de tre mäktiga djuren, blivit alldeles till mig och fått morgonbitterheten som bortblåst i ett nafs.
Morgonen därpå gick således ut på att granska de spår som konungarna tre lämnat efter sig. Det doftade fortfarande starkt av jord efter det att älgarna luckrat upp marken, och några få äppelbitar låg utströdda bland mossa och eklöv.
Jag och O spekulerade över huruvida lycklig prinsessan Tuvstarr borde ha varit och vi beundrade den naturliga auktoritet som älgarna medfött besitter.

Det var en bra dag.

2 comments:

  1. Älskar dig Bells. Saknar dig. Jag måste få sova hos dig igen. Helst hela tiden. Helst nu, Genast, men det går inte riktigt.
    Jag har lite svårt att stå stilla på kort, haha. Då blir det suddigt. Ibland är det lite suddigt.

    ReplyDelete

The definition of madness