05 March 2011

Женщина без свойств



Photobucket
Photobucket
Photobucket
Photobucket



Något av det jag älskar mest med det här plötsliga och intensiva solljuset som prompt ska söka sig in i varenda vrå, är att man ser vartenda dammkorn. Tillvaron blir med ens inpyrd och dimmig. En befintlighet jag trivs rätt bra i.

"Winter's bone", "Hillbilly heroin, honey", och samtal med Julia om resor till Nordamerikat (Möjligheternas land!), får mig att längta bort; och i brist på pengar och tid så sätter jag på mig pappas cowboyhatt som legat alldeles för länge på hyllan, sätter på mig det närmsta jag kan komma till cowboyboots (ett par blå gummistövlar - mamma har visserligen ett par riktiga sånadära boots, men de har klack, och att gå i klack är inget jag varken förstår mig på eller kan), och ger mig ut.

4 comments:

  1. åh fint! gillar också dammkornen i solljuset! hejja våren

    ReplyDelete
  2. snart kommer jag ut till dig mitt djur, så fort allting slutar snurra. då ska vi ligga (och tugga) i vårgräset.
    hestn

    ReplyDelete
  3. är du snyggaste människan någonsin eller vad? go bordellmamman blomstrand hurrar jag.

    superanonym beundrare

    ReplyDelete
  4. du är så vacker min bälls

    ReplyDelete

The definition of madness