Och återigen handlar det om att komma iväg, komma bort.

den 1 juli.
Mot havet.

Bussens innanmäte andas tung imma på fönsterrutorna och därutanför är världen fortfarande varm, fuktig och blöt precis som ett öppet sår och jag hoppas det såret infekterar mig väldigt snart.

Skogarna ser trötta ut när vi åker genom dem och hastigt hälsar jag igenkännande åt vilddjur som hamnat på fel sida av viltstängslet.

 

 Utan ett uns av spårbart vemod i kroppen är jag nu på väg bort från deras sköra ord om natten som om morgonen förvandlats till frukosterbjudanden jag vet att ingen av oss är särskilt genuint intresserade av att dela på. Jag tackar nej och omplacerar min hand från deras ryggtavlor till att sträcka mig efter väskan och jackan.  Tänker att vi är väl inte riktigt gjorda för att se varandra riktigt så klart, och det hade väl varit trevligt med lite kvalitetstid, det är ju alltid trevligt (men sanningen är den att i åtta fall av tio så är det aldrig ens lite trevligt)

Jag omplacerar mig själv – byter av och känner av, ser var verkligheten slår som hårdast, var den slår in och var den inte hittar mig. Känner av och stämmer av. 

Så befinner jag mig vid havet och plockar jordgubbar vid Sibräckas plantage, om kvällarna är vi många vid matsalsbordet och det är såhär jag minns det. Där borta står tiden stilla och varje gång vi kommer dit på somrarna är det som om alla funnits där sen sist vi sågs. Att vi bara tagit en paus från en verklighet till en annan.

5 juli
Men så hamnar vi på vägarna igen. Ur, den här gången, bilrutorna ser vi hur Måsarna byts ut mot Lövsångare och hon tar mig på så många omvägar hon kan för ingen av oss vill väl egentligen byta ut den verkligheten hon trivs bäst i mot den nödvändiga. Vi åker på så många krokiga landsvägar och avfarter hon kan hitta, och då och då stannar hon och pekar på något gammalt hus hon för länge sedan hade en närmre relation till.  Jag tänker på Monstrean i mitt studentrum som antagligen har vissnat vid det här laget, och får plötsligt bråttom med att komma hem. Ibland handlar det bara om något så enkelt som att få komma hem.