Till ett knappt ett år gammalt hus jag inte hittar i utantill när det är mörkt, där jag inte känner igen knarret från trappan eller dunken från köksluckorna. Där smålandsgärdsgården ramar in den betydligt mindre trädgården fast där flygeln och hemmadoften finns.
Jag fuskade efter festivalen. Jag hoppade nästan över den obligatoriska och förgörande post-fesitvaltomheten som alltid annars brukar vara så kvick med att slå rot i mig, för, J satte sig på ett tåg och lagade underjordiskt god mat och tog hand om och pratade med och skrattade med och sov och gick på upptäcktsfärd och jag mådde oförtjänt bra för att precis ha kommit hem efter att ha levt i delirium och spenderat en vecka i mitt eget smuts och skam. Jag hann bli ängslig, dödstrött och nere på min höjd, och sen var jag det inte mer.
Vi tittade igenom hela första säsongen av Girls under loppet av en dag, för, alltså, på riktigt: "bara se den", hade alla sagt, och det gjorde vi. Bara se den.
Upptäcktsfärd
Skulle se om det gamla ödehuset stod öppet
Det gjorde det.
Första våningen.
Och man sitter där på trappavsatsen och blir frustrerad och önskar att man kunde ha bott där när det var som mest helt och stadigt med alla sina pigrum, alla under trappan-skrymslen, spisar och märkliga klädsträck.
Och upp till andra våningen
En smula mindre stadigt, kanske. :ppPpp
Ett helt fantastiskt riktigt äkta gammalt badkarsrum, inget Shabby Chic-trams här inte. Da real deal. (Och tanken på att Äntligen Hemma-Karin hade tagit sig om hårbullarna vid den här synen gör mig skev ända in i själen)
Provisoriska vattenskadeförebyggnader när de är som bäst.
Vindsvåningen
Hejdå huset
Vilket häftigt hus!
ReplyDelete