Dokumentationer från en produktiv söndag i Målen

På söndagsförmiddagen tog jag tåget till Målen för att, tillsammans med Minna, filma några scener i vårat gemensamma projektarbete. Minna är min favorituppfinnare och hade gjort det ultimata instrumentet inför den avgörande scenen.



¨

En spontan överlevnadsskurs utförd i Hasselfall

På lördagsaftonen begav vi oss till den utsökta grillplatsen vid Hasselfall. Det var becksvart, kallt och alldeles alldeles underbart. Vi kom över en man som berättade att när han inte sitter hemma och spelar cello så vandrar han i skogarna och tänder eldar för sig själv. Han hjälpte oss att göra en respektabel eld som höll sig tillräckligt länge för att grilla bananer med choklad , quornbiffar och marshmallows i. Dessutom försåg han oss med granris att sitta på, täljde grillpinnar och berättade anekdoter om sin kusin. Det var han och hans machete mot världen liksom, och han var "så jävvla glad" över att ha fått hjälpa oss. Det var vi med, även om hans machete som var bättre än alla yxor i världen såg lite väl skräckinjagande ut



Det var förresten så fruktansvärt stjärnklart att man helt enkelt inte visste vart man skulle ta vägen. J hittade en alternativ lösning och försvann:




Även C:

Smögen del 2

Nordens Ark.

Järvarna var närgångna och, till min fascination, galopperade faktiskt. G




Andra varelser man kan titta på där är finlandssvenska, piprökande män. Han höll med mig om att ska det rökas så ska det ju helst vara igenom detta ting, och jag försökte generat charmera karln genom att berätta för honom att jag faktiskt själv har ett liknande instrument hemma. Det gick inte hem, och jag fick inte ta honom med mig.


Sedan klappade vi lite på fåren och åkte hem.

Smögen

På tisdagsmorgonen hoppade fotoklassen in i små färdmedel och tog sig antingen i minibuss eller bil till Smögen.







I Smögen kan man undkomma den flesta vindarna, så länge man inte går ut på klipporna - vilket vi alltså gjorde.

Efter promenader på bryggorna och stepp på klipporna, hittade vi Smögens vackraste hus, och kvinnan som bodde där med. Hon berättade att hon levt där i fyrtio år och köpt huset när hon fortfarande gick i skolan. Mitt hjärta blev till något manet-liknande och jag var nära på att bjuda in mig själv på en kopp te, men jag har resonliga mänskor vid min sida som föreslog att vi kanske skulle gå tillbaks till klipporna innan jag gick under.

Ni hade fått höra ljudet från ett hjärta som brister om ni stått vid sidan om mig när jag talade till denna (antagligen Smögens lyckligaste) kvinna.

'cause what is simple in the moonlight by the morning never is

Nattmörkret är min mask och den klär mig bäst om morgonen

hawk and a hacksaw

Frankly, Mr.Åkesson, since you ask; you are a flatulent pain in the arse

Nature boy

Jag och Sunny tog min favoritpromenad. Den tar ungefär en timma att gå, men har man med kameran och en nyfiken hund så får man räkna med en halvtimma extra. Jag gillar särskilt den här stigen för den leder genom ett naturreservat som ligger rätt nära mitt hus. Och när man går därinne så är det alltid fuktigt och jorden är alltid uppluckrad och doftar starkt av mossa och träd. När man har kommit halvvägs hittar man en bänk placerad i en slags allé som jag vet kommer bli höstvacker. Man får känslan av att man befinner sig i en stor sal när man är därinne. Därinne bor vi

irrelevant

En geting flög precis in i mitt rum.
Jag mindes plötsligt förra sommaren och den ofrivilliga kyssen jag hade med en geting. Det hela hade resulterat i att min överläpp hade svällt upp och fått mitt anlete att likna ett misslyckat plastikingrepp. Så jag hänvisade den till min systers rum istället, för hon bor ju trots allt inte hemma längre. Och fönstrena är ju trots allt öppna i det rummet. Och väggarna är ju trots allt lite mer välkomnande där inne. Jag satte en stol mot dörren för att liksom påminna mig själv om vilka faror som hotar därinne. Jag är ju trots allt hiskeligt glömsk.

Cornelia

depth

Jag lever för livet bakom ögonlocken och ser på tillvaron genom nedslagna ögonfransar.
Vilar på någons kind, ger ifrån dig skuggor i form av en frans, fräken eller tår.
Jag lever där bakom så länge jag förmår

Mitt hem är mellan persiennerna
ett dammkorn på remmen tills du använder ditt finger som kvast.
jag stannar här så länge jag klarar av att hålla mig fast

O i sleep