Nya duschdraperier och något att knappt ha på bena

Idag har jag haft en slapsticksmorgon eftersom jag;
inte vaknat när jag skulle ha vaknat
bitit mig i kinden så att det börjat blöda och jag nästan börjat gråta
bitit mig i tungan så att det började blöda och jag började alldeles bombsäkert gråta
sprayat mig i ögat med hårspray
snubblat
missat bussen
nästan tappat kjolen i ett försök att springa ikapp bussen
skaffat mig strumpebandshållare till mina alldeles för korta och sladdriga ståuppare (fniss) och strax insett att jag nog aldrig kommer kunna använda strumpebandshållare i verkliga livet mer än på fotografi
ja, och sen har jag ritat tillsammans med Gustav också

sjöjungfrufoster förlöst i badkar, hår i blixt, gäddan och jag

Ivägburen till det traumatiserande ljudet av klackskor mot linoleum

Vad som händer

MMin batterisladd till datorn har plötsligt gått sönder, så jag är hemskt begränsad vadgäller internet. Det har lett till att jag istället för att sitta och slösurfa har; suttit och ritat mycket och länge och tillbringat den dyrbara internettid jag har till de senaste Kobra-och julkalenderavsnitten, dansat omkring i rummet till musik, ägnat mycket tid åt att komma på långa, exceptionella (och en smula ekivoka)julklappsrim, utvecklat pedanteri samt en ohälsosam relation till glögg. Tror jag ska vänta ett tag med att lämna in sladden, min nya tillvaro funkar liksom helt okej

you're a bag of warm fluid, you're the corpse in the class / Osmidig ritar

 Jag kanske borde skaffa mig en såndär raffig scanner som ska vara så bra.

Jag tror förresten att man kan klicka på bilderna för att titta på dem i större format, men det är väl sådant man klickar sig på egen hand för att förstå nu för tiden

Jag har nya färger som jag inte riktigt ännu lärt mig att bemästra. de flyter utanför kanter och dylikt men det går väl an ändå

Chin up cheer up/ my love's another kind

Det ekar tomt, det knakar, gnisslar, knäcker, klyvs och det fransar. Det är håret, kylskåpet, kjolen och ryggen.

suck

rummel

Den nytryckta dagstidningens svärta kysser mina fingertoppar och bildar kryptiska meddelanden på min axel när jag rör vid den. Inte längre kan jag urskilja ljudet av fågelkranier som krossas mot glasrutor, och det betraktar jag som en insats. Men när hennes tunga andning hörs genom elektromagnetiska vågor, satelliter och basstationer för att sedan omslutas i mitt svalg så sjunker ansiktet mellan insidorna av båda händerna och jag vaknar med veck i ansiktet och på vaderna efter att i drömmarna ha snärjt in mig i något jag aldrig kunnat ana bara var mina egna skrynkliga lakan. Han sitter framför mig i bussen och bär en urtvättad gammal t-shirt, precis så urtvättad att man kan ana ryggkotorna bölja under det tunna, nästan genomskinliga tyget och jag är beredd för varje kullerstenskant som bussdäcken träffar, att påsarna under hans ögon och de röda vitorna ska splittra glasrutorna och då stryker allt med. Vi kommer att bli tappade på det sista vi har kvar för att fylla ut några arma plastdunkar i garageförrådet. Sy igen köttet i plyschen och fäst träknappar vid irisarna.

brefv

Inom loppet av en (!) vecka har jag fått tre(!!) fina brev från tre hemskt fina människor. Ett från en Morsa, och ett från en rumänsk granne och ett från en karl. Det här kan absolut vara det bästa som finns. Brevkompisar for the win, säger jag bara. Samtidigt som jag betraktar och smeker mina fina brev så kommer jag att tänka på Margaretha Krooks inläsning av "Morfar prosten" och så sätter jag genast igång kapitlet: "En brevbärarväska, hurra!". Mycket passande.

Att ha en myndig men behaglig stämma

I väntan på att tystnaden ska träda in
Trycker tystnad mot öronen,
två kupade händer för huvudet,
ett eko under vattenytan i simbassängen

Feministiskt forum, Malmö 12-13 nov

Jag tog Carl och Maja under armen och tillsammans åkte vi hit. Kameran användes flitigast i barn-och pysselrummet, det är absolut konstaterat. Men förmiddagen spenderades för vår del i Sofielunds folkets hus. Även om vi må ha varit lite för bakfulla för att äta frukost med Gudrun i den tidiga gryningen, så fick vi hur som helst i alla fall uppleva den fantastiska stämningen bland besökarna, föreläsarna, och arrangörerna. Ett hett tips till er som tror att ni fortfarande hinner, det håller nämligen på imorgon, söndag, också. Till klockan sex på kvällen. Här är länk och sådär.

vad har det blivit av mig?
En björn.

Dimman böljar utanför mitt fönster. Oktober har svept sitt sista glas och november fäller långsamt ut sina klor för att ta fäste vid marken där vinterns svala andedräkt får löven, vars ryggrader vi med ett knastrande ljud bryter under däcken på cyklarna, att krulla ihop sig och stelna i tidslöshetens krumbuktade och förvridna ställning. Likt förtorkade insekter och fågelns förlorade fjäder ligger bladen stilla på marken i väntan på nästa sus att segla dem i rätt riktning.