En fluga envisas med att hitta vägen tillbaks till mina tår och jag minns plötsligt varför jag aldrig annars har på mig flip-flop. Jag befinner mig på Skärhams bibliotek på Tjörn (har inte tillgång till internet i stugan) och längtar lika lite som jag längtar mycket hem. Ja... det var ju något obegripligt. Hur som helst peppar jag Emmaboda. Klart slut.

Det är fruktansvärt besvärligt med en lejonman i varmaste juli

The/Thea

I Jönköpings rådhuspark fann jag ett skogsrå (a.k.a Thea) sittandes under ett träd, jag lyckades charmera varelsen och tillsammans tog vi oss till Jönköpings matmarknad.


Vi såg på folk som sålde olika sorters delikatesser, och på annat folk som köpte härligheterna. Det var någon slags internationell mat-dag och det såldes allt möjligt ätbart från jordens alla hörn

Andra hade givit sig ut på gatorna för att sälja lök. Kilovis med lök och rotfrukter
Snart tog vi oss till Huskvarna och blev uppraggade av snygga tjejer i bilar, Natalie till exempel, som cruisade runt i Huskvarna i hemtjänstens tecken.

Efter all mat vi sett på stan, men inte riktigt fått uppleva, bjöds det på skorpor hemma hos bageristudenten. Hon högläste kallskänskpoesi samtidigt som vi drack the, åt rostade mackor med skogsbärsmarmelad och jordnötssmör. (Och en och annan marabou-polka-chokladbit)


Sen tog jag tåget hem mot landet och sa hejdå

Cykelroadtripannkaksnatt

Jag, Susannna, Nils och Tom tog cyklarna till Habos skogar och vatten för att förlora oss i en av sommarens varmaste kvällar. Vi var vattennymfer/monster/krukor/entusiaster och vissa av oss agerade fotografer för att dokumentera denna spektakulära afton.


Nils tog det här fotot på sjömonsterTom

Sen fångade jag honom i någon slags vattenvals


Jag vågade mig inte alltför långt ut och Nils tog fram kameran ännu en gång. Jag tror jag försökte mig på en vatten-indian-dans eller något liknande. Ugh.


Vi hittade en vacker bil(!) och funderade ett tag på att omringa den med våra cyklar, men valde snart att kanske låta bli

Vi upplevde hela situationen som någon scen hämtad från en 80-talsrulle med tanke på vilket cykelgäng vi faktiskt var, the coolkids on the bikes, making the town. Sort of.


Vid nio-tiden samlade vi ihop de krafterna vi hade kvar för att ta oss hem, och hälsade på diverse kossor, roadkills och dagsländor




När vi kom hem förberedde vi nattmålet: OFANTLIGT många pannkakor förtärda tillsammans med nutella, vispgrädde och jordgubbssylt. Hela måltiden infann sig på min och Susannas balkong, där vi åt tills vi sprack under kvällstoner via spotify


Mätta och belåtna hamnade vi i högar på hallmattan, och föll i sömn en stund eller så, tills vi väcktes av harkrankar, nattfjärilar och ryggont, och insåg i samma stund att det kanske var dags att sova på riktigt. Godnatt.

Roadtrip #2

Några vaknade tidigt, några blev väckta tidigt - för att fortsätta hemåt. Någras önskemål om att få stanna på diverse ställen gjorde att vi fick se t.ex;

Skuruhatt. Det pittoreska namnet på en helt galen utsikt och en skog som ser ut att kunna äta upp en.


Bullerbyn
Norrgården, Mellangården och Sörgåden(heter de väl?) Vi talade med karln som bodde i Mellangården, han var brandman. Såatte..

Nu har jag sett det svenskaste av Sverige; barrskog, småländska idyller och lamm. Det är märkligt, men jag är fruktansvärt utmattad.

Roadtrip #1

Igår begav jag mig, tillsammans med my old folks, till Smålands djupaste skogar för att se vad som var kvar av Beach Boys, dvs; Mike love och Bruce Johnston.

Påvägen dit stannade vi ett antal gånger, en särskild gång för att bada.

Jag som var så fruktansvärt trött och feg tänkte att det kanske räckte för dagen om bara mina fötter fick smaka sötvatten. Vad fel jag skulle ha, med tanke på att vi sedan satt och väntade på Beach boys i säkert tre timmar. Utomhus. På en motorcykelarena.

Mike Love och hans 14-åriga dotter. Många följde deras exempel, dock inte lika graciöst. Jag var speechless och lite rädd.


Väl framme växlade vi mellan att sitta på läktare och springa fram till scenen och jag med min "tur" satt ju givetvis på läktaren när både California Dreaming och Surfer girl mynnade ut i högtalarna. Kanske var det tur, tänker jag såhär i efterhand. Jag hade nog blivit nertrampad av salongsberusade veteranraggare. Jag kände mig lite smått vilsen och kände medens att det var en oerhört svensk luft jag andades den där kvällen.

Fun, fun, fun

Smutsiga tassar och fötter, svinto-hår som lämnar glorior ovanför huvudet när solen står som högst på dagen. Äta jordgubbar på balkongen tillsammans med mjölk, socker, choklad och Minna. Titta på filmer som The Breakfast club och mest må bra. Som ni märker kommer jag bättre överens med min katt dessa dagar. Hon är trots allt bara två år yngre än mig och vi är nog ganska lika till sättet.
Idag tar jag droskan till Målilla för att titta på the beach boys, det kommer bli märkligt och ballt

A nervous tic motion from the head to the left

Jag känner numera igen ljudet av fåglar som krossar skallen mot glas
men sänker man ljudet från gatan så slipper man bekanta sig med dessa, alldeles för vardagliga, olyckor. Som stämplar av samvetskval fästs deras fjädrar i blod på de bilrutor som inte brist under tyngden av deras, nästan icke-existerande, (fjäder)vikt. Genom huvudkuddarna hör jag ändå bilarna tvärbromsa, och jag har lärt mig urskilja vilka av dessa som sker i; frustration, skräck eller stress. De flesta i det sistnämnda. Alltså ingen i sorgens begrundande. Jag väntar på detektiverna med replikerna: "det har skett ett mord här"

Ni vet den där känslan av att det är uppror inuti

Slottskyrkogården, fågeljakt och begravning

Efter att ha inhandlat bröd till -vad vi trodde skulle bli- en fågel-matar-picknick, så begav vi oss istället till slottskyrkogården i tron om att detta var en väg som förenklade den fortsatta vägen till stadsparken. Icke. När vi träder in i slottskyrkogården möts vi av en aningen förvirrad kvinna, hållandes en karta som täcker halva henne. "Ja, som vi har förstått det är vi alltså vid slottskyrkogården, och vi ska till ett kapell som ska ligga här någonstans. Begravning". Varken jag eller minna är särskilt familjära vid dessa kvarter men sneglar upp från kanten av kartan och ser något kapell-liknande monument ett par tio meter ifrån oss och föreslår att det kanske kunde vara vad hon letade efter. Vi skiljs åt, och jag och Minna fortsätter in på gården för att sedan möta ett gäng, till synes, glada och färglada ungdomar spatsera mot samma kapell och vi börjar snart undra om detta verkligen är kapellet den stackars damen letade efter. Påväg bort strör vi bröd omkring oss, efter att vi snart har kommit till insikt att vi inte kommer hinna till stadsparken förrän buss 119 kör iväg med Minna. I desperation letar vi efter alla fågelliknande varelser och hittar endast en förskräckt duva som inte verkar vilja ha vad vi har att erbjuda.