Vi och du

Det var ömt, men det närmsta sanningen vi kunde komma åt.
Med dina sinnesvidgande ord öppnade du upp våra själar
som knapparna på en skjorta.
Allt som hade varit oljud och buller inuti oss
försvann som förskrämda kaninungar.
Vi kunde ligga stilla precis bredvid dig
och lyssna till dina andetag tills du somnade.
Och utan att vara rädda för att du skulle bli arg
om du vaknade, smyga ut ur rummet.

Du ser att vi talar om oss själva i plural,
men bara för att det blir mer diskret på det viset.
Vi vill öppna våra själar, (men inte fläka ut oss totalt)