19 January 2011

Bevilda oss fågelflickor





Photobucket
Photobucket
Photobucket
PhotobucketPhotobucket
Photobucket

Photobucket
Och då vi ändå är inne på ämnet så passar jag på att ladda upp två nya versioner av gamla skisser. uppdatering; de har fått två par ben till. Yesss

När jag för ovanlighetens skull gjorde ett besök hos skolsköterskan för några veckor sedan, så frågade skolsyster mig, mitt under omplåstringen av en smärre skada - en sådan skada man får räkna med att utsättas för när man går under epitetet "Osmidig", vad det var som var så bra med Per Brahegymnasiet. Klockan var då åtta på morgonen och jag vill minnas att jag sömndrucken hade mumlat något klichéartat om anda och trivsel till svar. Hon hade slukat mina ord och med hull och hår och sedan med hennes hela kropp brustit ut i ett leende, och hyperengagerat börjat tala om hur fantastiskt allt det där jag precis hade nämnt faktiskt var. Eftersom jag fortfarande inte helhjärtat eller ens ordentligt lämnat drömstadiet så började jag fantisera om att Syster, likt Quasimodo i sin katedral, mest sitter på sin mottagning om dagarna och aldrig missar ett tillfälle att kunna kommunicera med någon yttre kraft. Jag tänkte detta och således tänkte jag att jag var oförskämd och borde ha gett mig in i ett mer livfullt samtal med henne, jag borde åtminstone ha gestikulerat i hennes takt, eller kanske borde jag inte ha tyckt synd om henne över huvud taget . Ja, den typen av nonsensramsor hade all min kraftansträngning ägnats åt. Kanske borde jag ha sagt att en av de fantastiska upplevelserna man får från Per Brahegymnasiet är av blickarna av de hundratals uppstoppade djuren man möter när man träder in i muséedelen av huvudbyggnaden, den onaturliga tystnaden som egentligen inte borde existera då man befinner sig i ett rum med vilda djur - mot förmodan att djuren är från det tidiga artonhundratalet, och uppstoppade, förstås. Och kanske kunde den barocka mängden av alla olika sorters lämlar, som gymnasiet har i sitt ägo, kunnat bli hennes motsvarighet till Quasimodos stenfigurer. Där skulle hon ha spatserat, under ständig observation av de som annars finns där för att observeras.

4 comments:

  1. Kram på fina Cornelia. Borde krama Cornelia oftare, nästan hela tiden egentligen. (Jag ser mycket morderlig ut, som om jag tröstar mitt lilla barn) Per brahes museé ♥ nya stället att spendera håltimmar på. Lätt.
    HOPPAS HOPPAS DU KOMMER MED TILL VÅRSALONGEN. Jag funderar på att börja med något nu och göra det i min egna takt, helhjärtat och utdraget, lagom tills nästa år.

    ReplyDelete

The definition of madness