29 March 2011

Isabellas privatbok


Det här med att flytta har bidragit till att jag har ägnat mycket del av min lediga tid i källaren, vilken har fungerat som ett slags svart hål, där saker och papper och anteckningsböcker från de svunna åren har lämnats till ett dammigt och gulnande öde.
Till exempel hittade jag min gamla dagbok - eller - nej; "privatbok" i vilken nästan samtliga blad är ägnade åt diverse hotelser till de stackars människor som skulle få för sig att läsa boken i fråga.


Ja, de föregående bilderna är bara ett urval av alla blodbadsutlovande yttringar.
(jag beslöt att utesluta "varning, varning, boken exploderar - läs inte texten där nere!!" texten "där nere" var hursomhelst skrivet på ett språk som var tänkt att förstås av endast mig - nämligen upp-och-ned-språket, men vilket jag strax insåg skulle kunna avslöjas av även civila människor bara de vände på boken. )

Var tydligen en lösaktig flicksnärta redan då.
Andra blad i boken är omsorgsfullt nerkladdade med diverse pojknamn och även antecknignar som kan tyckas verka något aggressiva; "JAG HAR VARIT I ENGLAND", "VI LÄSER ANTONSBOK ALTSÅ LÄSEBOKEN JOBBAR VI MÄD PÅ FREDAGAR. DEN ÄR BRA", "KARIN OCH JAG TREFFAS SELAN", "NU ÄR DET 11 DAGAR KVARTILL JUL" "5X1=5"

3 comments:

  1. Fem gånger ett är fem! :o

    Jag tycker du borde satsa på att ge ut den här på förlag.

    ReplyDelete
  2. Hahaha - det är ju helt fantastiskt! Vilken paranoia! Jag har en dagbok som alltid är lite jobbig att återkomma till, för jag framställer mig så fruktansvärt fånig: först när jag skriver i den går jag på lågstadiet, men sen har det plötsligt gått några år och så måste jag verkligen betona att jag är mycket större och coolare nu (då) - och så går det några år till och jag går i femman eller sexan, och så måste jag trycka ner mitt tidigare jag, "hahaha tyckte jag jag var cool DÅ, vilken looser", typ, "Nu e jag cool på riktigt, åker skejtboard, lyssnar på Nirvana". Är det verkligen jag? Nja. Inte enligt Herakleitos i alla fall, han tror inte på identitet över tid.

    ReplyDelete
  3. HAHA JAG DÖR. Fan va hård du var! Tänka sig att du var så ful i mun när du var ung. det är verkligen ganska surrealistisk att gå igenom gamla dagböcker, jag betade igenom våran vhs-samling med inspelade tecknade barnprogram och filmer från när vi bodde på vinden i Stockholm och alla de kojor jag lyckades konstruera och stolt visade upp för mina aningen utbrända och besvärade föräldrar. om det inte var en koja så var den en rymdraket eller ett gosedjurs-sjukhus eller en kullerbytt-hinderbana. Jag önskar att jag var liten igen.

    ReplyDelete

The definition of madness