Orden är heliumfyllda karnevalsballonger och trådarna de är fästa vid sitter prydligt hopknutna vid mina stämband. Vinden tar annars så lätt tag i de fjäderlätta och får dem att sväva alldeles hämningslösa för att sedan spräckas, och långsamt singla tafatta mot marken. Jag håller ett stadigt grepp om trådarna, knyter dubbelknopar och surrar om; stanna där ni är. Fumlighet må klä mig till vardags men det står "finklädsel" på klädkoden och här lämnas inget åt slumpen. För att vara extra säker - en flyga runt kragen och jag tror jag är klar med saxen i skjortärmen