smoke me out of my hiding place

"Go long" med Joanna Newsom. Och hon gör mig till ett vrak, en pöl.

Jag har så utomjordiskt vackra vänner att jag ibland känner att det är min skyldighet att dela med mig av fotografier på dem. Här dokumenterade jag lite trädklättreri från körsbärsträdet i min trädgård.





Och på bilden nedan använde jag mig av stackars Julias lemmar för att de är så himla fina och har en väldigt fin tatuering som passar väldigt bra till andra fina, artificiella persienn-tatueringar. Fin-fint. fintfifnnrjsfnkra



Söndagskrusiduller. Och jag har fortfarande inte skaffat mig en scanner

spionage och plantage

Jag och Simon har blivit himla bra på att fika och samtidigt göra det bästa av våra sista dagar som gymnasieelever. Således utnyttjar vi gärna och ofta skolans balkong, som det är lite speciellt trixit att komma upp på, och fikar där. Den här gången bestämde jag mig för att ta med mig kameran:



Ja just det, jag råkade förresten tappa ett äpple på nå'n stackars bil. Tur att det inte blev något märke eller så.

Och idag har jag hängt med min krasse

Nedan följer ett himla långt inlägg om den absolut finaste måndagen jag haft på väldigt länge.




På Jönköpings gator mötte jag upp Sofia och Cornelia, för att sedan ta Cornelia till stadsparken och mata de där änderna jag tidigare hade talat om. Väl på plats i stadsparken mötte vi Jesper. Eftersom det var så fruktansvärt tokigt vackert väder så tänkte vi att vi borde göra något ordentligt av dagen

Som till exempel åka till utsikten i Huskvarna och träffa lite andra fina människor. Där fanns Sofia, Buddha, Johan och Thea. Alla hade vi med oss lite picknick-material, som filtar, grillar, bröd, mozarella, sängkammarblickar och såntdär

Utsikten är himla bra på det sättet att det är minst lika fint där på dagen som på natten













Det var svårt att lämna stället, så vi satt där ett bra tag in på början av natten, då Thea och Sofia satte igång med att starta en ordentlig eld



En himla fin kväll helt enkelt.

Något annat som är bra är att ha vänner som bor lite mer centralt än jag, är att man kan sova på en soffa någonstans i en väldigt fin lägenhet på Torpa när bussarna mot Habo helt har slutat gå.

Sen fick jag tacka för mig och åka hem till min slingerkrasse

snart ska jag och den här påsen med bröd iväg och träffa cornelia för att göra Ankorna i parken snäppet gladare. Therefore duckface.

scannerbefriad

en onsdag av trams

Det var onsdag för några dagar sen, så jag och Simon tog oss an en företeelse som har kommit att bli riktigt traditionell i vår livsföring; Vi ses hos honom och äter något vi tycker väldigt mycket om, (den här gången blev det vegetariska piroger med mozarella!) tittar på gabba-gabba och tramsar oss. Idag invigde vi dessutom en ny punkt på schemat: att sitta på balkongen och observera människor som går vätterstrandlängan. Särskilt analyserar vi svenskens asocialitet, och hur svensken går till väga när den tvingas möta en annan person under sin promenad. Det bästa alternativet är tydligen att vara fruktansvärt intresserad av att titta på husen som ligger åt sidan - så man helt slipper ögonkontakt med personen man möter.
Så där satt vi och provade olika sätt att se allvarlig ut på, ända tills jag var tvungen att ta buss numer 101 hem.

och min lekamen ersätts långsamt av ett grumligt fluidum när tankarna, hypoteserna, teorierna - även de idéer av konspirativ karaktär - har samlats till möte i en utav kamrarna inuti mitt defekta kranium (de tog det rum som stod tomt och med dörren på glänt) där de bollar olösta knutar mellan varandra, och den klassiska scenen med den förbryllade och nedgångna författaren som sliter manuskript på manuskript från skrivmaskinen och håglöst kastar de hopskrynklade misslyckandena över axeln, projiceras för mitt inre.
Men mina konspirationsteorier kan bara guppa likt ett flöte på den här grumliga vattenytan - och vara så olikt ett avslut det kan bli, och huruvida någon lurar i det outgrundliga djupa, redo att rycka till, det är mig inte bekant. Ett avslut hade suttit bra

nuclear bomb

Dagarna pulserar intakt med mig, väckarklockan uppvriden till 04.00, en halvtimme senare cyklar jag ut i ottan för att glida in i sterila, vita kläder och tvätta handfat och putsa golv (tar trasorna slut så kan man putsa med m-tork, och har du lite dötid över så kan du ju sitta här i omklädningsrummet och läsa, men kommer det in någon så är det bäst att du har den här "trivsel i arbetet"-broschyren, om psykosocial arbetsmiljö, i närheten, så inte sköterskorna tror att du slöar.)

inget kamelförbud i nålens öga men ändå är det kö

Vi djur turas om att bada i solfläckarna som fästs på golvet. Jag hittar en slagruta och min hund hittar brödet jag lagt ut åt fåglarna, jag och kameran tar henne på bar gärning och slingerkrassen gror förhoppningsvis ju mer dagarna går. Nu var det kanske åttiofem timmar sen hon slutade andas och hur påtaglig känslan av att tiden i några minuter stod alldeles stilla än är, så var det ju inte alls så det var. Nej, för somliga är denna markanta skillnad som från och med nu tränger sig in i mitt hus och min tillvaro inte existerande eller ens märkbar. Och jag önskar jag kunde vända mig till henne och säga;
"vi kan byta roller nu, jag kan vara mamman för ett tag"
Fast det är ju självklart lättare påstått än gjort.
Godnatt Mormor, sov gott

Minnen under aprilhimlen

Dessa eminenta fotografier kan jag tyvärr inte komma och påstå att jag har tagit, nej, för det är Julia som dokumenterade årets sista aprildag, och således höll hon i kameran!








Det var alltså i Felicias fantastiska lägenhet på Torpa som vi höll hus den här förträffliga sista aprildagen, där Jesper lärde mig hur man gör belgiska våfflor (vilka, med grädde och krossade brända mandlar på, verkligen gick hem hos finsmakarna), några spontanresenärer från Göteborg och Berlin anlände, och ackompanjerade av t.ex Cocorosie , smidde vi lekande, dansande, skrattande aprilminnen ända fram till morgonen. En himla fin kväll helt enkelt

endast iklädd asteroidbältet

Välfärdssamhället, weltschmerzsamhället






Och så lite muterade djuphavsanimaler jag fann när jag surfade;

If you ever go down Trinidad
They make you feel so very glad
Calypso sing and make up rhyme
Guarantee you one real good fine time