hörde att first aid kit skulle spela på mejeriet

Hörde att ett visst band bakom en viss nysläppt och rysligt bra skiva skulle spela på mejeriet i Lund.

från Lund till Habo och tillbaks igen

Så kommer den klassiska bunten med fotografier från hemvändarhelgen, den här gången fick vi trängas lite extra i Habo.




¨
Ungefär nästan exakt varje dag spelade vi minst ett parti Carcassone, för vissa gick det bättre och för andra gick det sådär.

Sen var det plötsligt nyår och jag var väl lite väl naiv och tog med mig kameran, sådär fruktansvärt många bilder blev det ju inte ändå. Mer dans och trams än fotografering kan man ju säga.

såhär

Plötsligt tittar man ut ur fönstret och möts av det här: (petitesser som okej vitbalans tycker jag vi kan strunta i och bara njuta av snön ett tag)

Då tog jag på mig ett par sånahära fina vantar, vilka min fantastiskt duktiga syster har stickat till mig i julklapp, och gick ut!

och när jag kom in drabbades kameralinsen av det här:

På januarifrusna gator halkar jag med cykeln i svängarna men lyckas stapplande komma i balans utan att skrapa knäna. Susar från mitt hus till universitet ungefär varannan dag och börjar motvilligt inse att hela cykelstaden har förvandlats till en halkbana. Ignorerar faktumet. Vad jag skulle behöva är en särskild gammal skruttig katt vid fotändan av sängen, eller min handrygg mot en hästkind och jag undrar vad De gör hemma nu; antagligen gläds de fortfarande över det nya badkaret och den flyttbara köksön på hjul, jag undrar om de också behöver anstränga sig för att försöka få tillvaron att verka mer romantisk och sagolik än vad den nog egentligen ter sig att vara, kanske har jag blivit för bekväm, kanske vill jag mest av allt ha en omruskning. Tänk om man kunde beställa sådana, ett helkvällspaket - kroppsbehandling, en ordentlig omruskning som skakar kanalerna på plats igen, för jag har fastnat i något slags mönster i grått, och jag bär inte upp den färgen särskilt bra vill jag tro.

två väggar i Lund

såhär ser två väggar av mitt rum ut. Sett från olika platser inuti rummet. sådär ser till exempel mitt rum ut om man ligger och tittar från sängen. Lite tomt på pynt, jag har inte vågat fixa i ordning det för mycket eftersom jag bor inneboende, men! jag försökte pimpa det med en ljusslinga med röda blommor, en hop med pappersduvor som skär sig lite halvt mot den hudfärgade tapeten, och en klänning jag oftare ser hängandes på en galge än på mig.
 och narcissisten inom mig hängde några teckningar jag själv gjort på väggen. Men pa andra sidan fönstret hänger en himla fin julklapp jag fått av min fantastiska Minna. Det är en affisch ritad av Tove Jansson och jag har försökt klura med både Minna och min syster, de två bästa muminexperterna jag vet, över vilken bok den kan komma från.  Jag börjar fundera på om det kan vara småtrollen och den stora översvämningen? Och bredvid den hänger en pärlplattemumin jag fick av min systers pojkvän, han är himla bra på det där med pärplattor, i deras kök hänger en hel bunt med massa olika pärplattemotiv!

Jag är tillbaks i studentstaden och tillbaks till familjen jag bor hos, de är trevliga och frågar alltid om de ska koka en extra kopp kaffe och fastän jag ännu inte lärt mig att dricka kaffe än så svarade jag en gång ja tack för att se om jag blivit en smula mer vuxen. Om kaffedrickande nu avgör om man är vuxen eller inte så hade jag tydligen inte växt ett dugg, och tanken på att fenomenet med kaffedrickandet egentligen skulle vara en konspiration håller jag naivt fast vid när jag sitter där med min te-eller kalla oboykopp som det barn jag är. De jag bor hos är fantastiska och spelar hög musik från 80-talet om kvällarna och det trivs jag väldigt bra med, jag önskar bara jag kunde somna tidigare än dom för jag har alltid gillat det här med att någon är uppe och pysslar i köket eller vardagsrummet medan jag själv ligger i sängen och ska somna. Men numera är min dygnsrytm lite intakt, inatt sov jag till exempel tolv och en halv timme, och jag förstår inte för mitt liv hur det kunde ha gått till, men plötsligt vaknade jag bara och fick en smärre shock av att titta på klockan. Jag börjar tro att mitt undermedvetna som får vara med om alla möjliga saker som händer i mina drömmar vill ta över, och alltid få förbli i drömläget. Men detta har blivit mer av en ovana de dagar jag är ledig, så eftersom jag ofta somnar sist har Stephen Fry fått vara den som håller sig uppe och läser godnattsagor till mig, det fungerar ganska så bra att somna till uttal av olika besvärjelser från trollkarl och häx-världen har jag märkt. Hemma pysslar mamma och pappa med oöppnade flyttkartonger och glädjs över den flyttbara köksön och badkaret, och i det huset firade vi alla jul med att sova alldeles bredvid varandra på golven. I barndomshemmet har Märta Mås-mattorna ersatts av svarta håriga i syntet, hon som bor där är väldigt intresserad av inredning, har hon sagt, och självklart är jag glad för deras skull. Det ska man ju vara. I närheten av huset hade vi en trädkoja när vi var små, och när vi promenerade förbi där för sista gången i somras så noterade jag att kojan hade blivit renoverad och utbyggd i form av nya pinnar, kvistar och träskivor som golv och väggar. På så vis kunde jag tillslut försäkra mig om att ägarna till det nya huset, de var rättmätiga sådana.

en minut från nyår

Ett litet videoklipp från tolvslaget som jag tänkt dela med mig av. Jesper hade med sig en rislampa som fick sväva iväg vid prick.

huset

Nu tänkte jag göra något så brutalt som att sno en hel bunt riktigt snygga bilder av min vän funkis. Anledningen är den att hon och jag var på utflykt inuti ett ödehus som ligger i min hemby, och medan min kamera låg hemma och alldeles utsugen på batterier så agerade hon fotograf under vistelsen (och en jäkligt duktig sådan). Huset är en gammal villa som stått tom sedan ganska länge, exakt hur länge vet jag inte, men många gånger har jag promenerat förbi det och varje gång har jag velat våga mig in dit för att se om det finns någon chans att uppleva det hela från insidan, och för bara några dagar sedan berättade min kära mor för mig att de snart skulle riva det stackars vardagskråkslottet till hus för att istället bygga flerfamiljshus där. Inte särskilt romantiskt. Men när då min vän kom och besökte mig så bestämde vi oss för att nu var det dags att kliva in. Vi hade tur, och hittade en dörr som gick upp bara man tog i lite, och när vi väl var inne så ägnade vi ungefär hela vistelsen åt att "ååh:a" och "aah:a", så vackert som huset var, om man bortsåg från mögelfläckar och igenrasade tak och annat dylikt.
Det finns en del rum som inte fastnade på bild, rum man inte riktigt vågade sig in på grund av rasrsitk, rum med inbyggda bänkar i väggarna och vackert svarvade trappräcken som följde en majestätiskt trappa upp till en andra våning som såg ut att vara identisk det första planet, med gasspisar och gamla element bredvid. Den trappan på bilden hörde till köksingången, den ingången vi lyckades lura oss in genom, och den trappan vågade vi oss mycket försiktigt upp för.

morsan

Jag gör som min goda vän Julia och passar på att tillägna ett inlägg åt Edvin som gör ett alldeles eget (och alldeles, alldeles underbart, får jag lov att tillägga) fanzine. För någon vecka sen så damp det tredje numret av Morsan & Mötley crüe ner i brevlådan till huset på Smörblomsgatan där jag under julhelgen tillbringade större delen av den så kallade ledigheten med att sno julgodis från skafferiet och spela Carcassonne med de ödmjuka själar om beslutat sig för att offra sin dyrbara tid till något så enkelt som min lycka.

Hur som helst, så var det här numret av Morsan helt fantastiskt bra, och jag hade den oerhörda äran att få bidra med illustrationer till även det här numret. Och det är dessutom tillgängligt för precis alla de som vill ha, det är bara att ta och skicka iväg ett litet mejl till Edvins mejl och hur man gör det får ni reda på om ni "klickar er vidare" (<--hippt uttryck och så vidare) till hans blogg!

ikonbilder

Istället för ord; teckningar

I fredags hade min vän Jesper anordnat ett event han kallade för "Artsy Fartsy Bonanza Party". Och det gick mer eller mindre ut på att de som ville som var inbjudna kunde få visa upp sina konstnärliga alster hemma hos honom. Så över en kväll var min kära väns lägenhet både en festlokal, konsthall och musikscen på samma gång. Det var ett hemskt bra initiativ från hans sida och jag tänkte väl att en teckning eller tre från mig till hans väggar inte kunde skada. Här ovan är i alla fall de teckningar ni kunde ha fått se om ni också hade varit där! (okej, fandå, jag har alltså börjat tala i ni-form här i bloggen, jag kan inte bestämma mig för om jag ska tycka att det är en artig gest, eller om jag bara drabbats av hybris)

och när vi ändå är inne på ämnet så hittar man den här bilden på postsecret